Just A Game

Kapitel 39

Mina ögon var som klistrade på lappen och dess innehåll. Nu var åtminstone en fråga besvarad. Omar var inte med oss, utan mot. "Varför?" Kunde jag bara fråga. Felix svarade inte vilket gjorde mig orolig. Jag vände mig om och såg på honom. Han hade mobilen framme och skrev något. Jag skrynklade ihop lappen och rev den till små smulor. Efter det började jag med stressade händer att plocka upp och försöka få mitt hus att inte verka alldeles för förstört. Men eftersom jag aldrig hann avsluta ett upplockande utan hela tiden upptäckte nya saker att slita i fick jag slutligen panik. Så här fick det inte se ut när mamma kom hem. Vänta, vart var mamma? Var hon ens i säkerhet?! Snyftningarna sved och jag skar mig mot en krossad tallrik på golvet. Jag drog snabbt handen skyddande till munnen och blundade hårt så inga fler tårar skulle plåga mig. Jag fortsatte rycka upp saker från golvet i stress för att få det snyggt. Jag kände två händer runt om magen som lyfte upp mig. Felix tog mig mot hans bröst och hyschade medan han intalade mig att allting skulle bli bra. Jag knöt mina armar runt honom och grät bara ännu mer. Han tog mitt huvud i sina händer "Du kan inte sova här inatt. Vi far tillbaka" sa han lugnt och såg på mig med sina vackra ögon. Jag nickade långsamt "Jag ska bara hämta några saker från mitt rum." Svarade jag. Han såg då oroligt på mig som om det verkligen inte var en bra idé. Jag såg samma risk som honom, att mitt rum kunde vara värst med tanke på hur resten av huset redan var. Men jag nickade mot honom innan jag pussade honom snabbt över läpparna och försvann uppför trappan till mitt rum. Det var som väntat även vandaliserat på den delen av huset med. Jag hoppade fram till dörren till mitt rum som blivit hackad med kniv och tog ett djupt darrande andetag innan jag tryckte ner handtaget. När dörren gled upp med gnisslande ljud och rummet visade sin skepnad kunde jag inget annat än spärra upp ögonen. Rummet var fullständigt orört. Mitt rum såg precis ut som det gjorde sedan jag lämnat det sist. Hur var det möjligt? Ingen kunde på möjligaste allvar ens ha vistats i detta rum. Jag fortsatte blinka och bara väntade på att mina ögon skulle visa mig en likadan röra som resten av huset medan jag sakta gick in. Men överallt fanns ingen större röra än lite kläder här och var som jag själv rotat från när jag packat förra gången. Jag skakade av mig alla vällande frågor om varför just mitt rum skonats och började istället ta fram de saker som jag egentligen skulle hämta. Efter de senaste händelserna tog jag med mig de saker som var viktiga för mig utifall något skulle hända dem. Ett halsband jag fått av min pappa när jag var liten. Egentligen visste jag ingenting om min pappa eftersom han försvann ur mitt liv när jag var ungefär 2 år men han skulle säkert betytt något om jag visste vem han var. De mesta var minnen som jag packade ner. En nallebjörn från tiden då mamma fortfarande brydde sig och faktiskt den dagboken jag en jul fick av mormor men som bara innehöll tomma sidor. Jag kanske skulle få användning av den nu. Tillsist var det bara min dagliga parfym som jag sist glömt. Men hur mycket jag än letade så hittade jag den inte. Den brukade alltid stå på skrivbordet men nu luktade inte ens doften av den, vilket den alltid doftade i mitt rum. Jag struntade i det och tog väskan med grejer och gick ner till Felix istället. Omar måste ha skjutit sönder varje lampa i huset för det var verkligen mörkt. Jag höll på snubbla flera gånger i trappan på grund av det.

Felix och jag gick ut och satte oss i bilen och åkte tillbaka till Ogge. Det var helt tyst i huset när vi klev in. Alla hade nog gått och lagt sig och det fanns ingen tvekan om det var vad vi också skulle göra. Jag kikade snabbt mot vardagsrummet för att se om det var där alla tänkte tillbringa natten men där fanns inget förutom ölburkar och tomma pizzakartonger. Vi gick uppför trappan till varsina rum. Jag visste inte om jag hade orken att borsta tänder eller tvätta bort sminket inför natten så mina steg ledde raka spåret in till mitt rum. Men i dörröppningen bromsade jag, dels för att Diana sov och troligtvis inte ville bli väckt, dels för att min säng inte var ledig utan ockuperad av Oscar. Jag stod en stund och funderade över hur denna situation skulle hanteras och gick därför ett en stund till Felix rum. Dörren var på glänt och jag puttade upp den lite lätt. Han hade inte lagt sig ännu utan bara satt på sängen fullt påklädd med mobilen i handen. Han såg upp lite när jag kom in och flinade "Vill du göra mig sällskap eller?" Frågade han. "Min säng är upptagen." Sa jag "av Oscar". Felix höjde på ögonbrynen och nickade lite. Jag gick nu helt in i rummet och stängde dörren bakom. Jag sneglade lite på Omars lediga säng. Täcket och kudden låg lika slarvigt kastade som i morse och jag kände mig inte helt frestad att sova i hans säng efter vad som nyligen hänt. Felix såg min bekymrade min och hänvisade genast till sin säng. Han hoppade av och drog bort täcket så vi båda kunde lägga oss under. "Brukar du ha kläder på sig när du sover?" Frågade jag lite lurigt eftersom han satt sig längst in fortfarande med samma utstyrsel. Felix ögonbryn åkte upp och ner och han gav mig ett retsamt leende "Nejdå. Men jag har ett krav för att ta av dem.." Han kom riktigt nära och lät två fingrar slinga i mitt hår. "Att du tar av dig dina då". Jag visste inte hur mycket han menade men jag tog först av mig strumporna. Då himlade han med ögonen och tog av sig både strumpor och byxor på sig själv. Jag gav honom en vågad min innan jag gjorde detsamma. Han tog ett steg närmare och drog lyfte mina armar innan han drog av mig min t-shirt. Jag gjorde detsamma på honom följt av ett stirrande på hans mage. Han verkade inte lägga märke till det utan gick direkt över till kyssandet. Jag lät mina händer glida neråt längs hans mage. Kunde jag inte se skulle jag åtminstone känna. Han drog först mitt hår bakåt, sedan åkte händerna neråt och stannade för att leka med kanten av mina spetstrosor. När han var på väg lufta mig på samma sätt som förut så tog jag med båda händerna på hans mage och tryckte ifrån så han landade bakåt i sängen. Han gav mig en sexig blick när jag klättrade över och satte mig precis över den punkten som snart skulle bli hård. Sängen knakade till av tyngden vilket fick oss båda att skratta till våra huvuden möttes i en kyss och våra tungor började fajtas. Felix läppar strävade ner ända till bröstkorgen, vilket fick mig till att stöna. Kanske aningen för högt för när Felix rörde sig mot min bh och skulle knäppa upp den hördes ett kraftigt dunkande från andra sidan väggen. Felix och jag särade på oss från våra ställningar. Det var antagligen Ogge som blivit väckt. Jag kände hur jag rodnade och lite generat men ändå besviket på Felix. Han sneddade på huvudet och prutade gulligt med underläppen. "En annan gång" viskade han och kysste mig snabbt. Vi rullade över så vi låg sida vid om varsin del av sängen. Det blev inget den natten men vi somnade till varandras andetag mot varandra och till blickar som ej ville sluta titta.

Morgonen därpå vaknade vi till Oscars nödrop från köket "Vi har ingen MAT!" Felix reste på sig och greppade mobilen. Jag sneglade över den för att få se tiden. Så fort jag sett den reste jag mig raskt upp och klädde på mig. Det visade sig vara klokt gjort för bara några sekunder senare öppnades dörren och Oscar stack in huvudet. "Guys, vi har ingen fucking food, vi måste fara och handla!" Så fort han såg mig halvt påklädd gav han oss båda en peddoblick.

"Nejmen jag ska inte störa, skynda er bara som fan" varnade Oscar innan han lämnade rummet. Ganska snart hörde jag hur dörren till Ogges rum slogs upp och hur mycket Ogge tyckte om att Oscar väckte honom. Ett antal svordomar fick vi stå ut med i bakgrunden medan vi klädde på oss. Jag gick in till Diana som var i fullt sjå med att sminka sig när jag kom in. Jag klädde på mig nya kläder och mascara under en mystisk tystnad. Hon lämnade rummet tidigt utan att ens säga så mycket som 'godmorgon'. Ganska snart hade Oscar fått upp varenda en i huset. Vi gick alla ut och satte oss i bilen för att köra till coop. Klockan var över dagtid vilket innebar att hela coop var fullt. Vid ingången krockade vi ihop med en hysterisk Emelie. Det tog ett tag för oss att lösa oss fria från henne. "Har ni sett till min lilla 'Omis'? Han lovade att höra av sig och han har inte gjort det!" Gnällde hon gång på gång. "Jo, alltså Omar har mycket att stå i.." Började Diana lite osäkert men Ogge som var van vid att få hitta på en tillfällig lögn inför foooers kom med en nu. "Omar är hemma i götet." Emelie såg inte riktigt ut att kunna acceptera det "Åhåå, när kommer han hem då??" Vi fick avsluta det obekväma samtalsämnet med en ytterligare lögn om att han sörjer sin döda släkting. Väl inne i affären krävdes en stor vagn som fylldes till bredden med alla möjliga saker som slängdes i av killarna. Jag tyckte till exempel inte att tre bigpack av ketchup var fullt så nödvändigt men Oscar hävdade att han tyckte om det och då var diskussionen avslutad. Diana tillbringade mest tid vid frukten och grönsakerna, den avdelning som killarna helst ville hoppa över men jag höll med Diana. När vi var vid mejeriet och lastade vagnen full med chokladmjölk så hördes en kassörskas röst i högtalarna. "Vi söker Felix Sandman. Han har ombetts att gå till varuinsläppet. Vi söker.." Hon upprepade meningarna två gånger. Oscar suckade "Felix, av alla personer så trodde jag iallafall att du lärt att Coop har övervakningskameror över hela skiten så snatteri lönar sig inte här." Men Felix skakade på huvudet och vände utochin på sina byxfickor. Jag tror mest Oscar sa det lite på skoj för de flinade nåda två. "Aja, kommer snart" sa Felix och försvann iväg till närmaste lageringång. Jag övertygade mig själv att det var någon småsak och att inget farligt skulle hända honom men när Oscar och Ogge inte längre flinade utan ett par plötsliga allvarliga miner speglades i deras ansikten, så drog jag häftigt efter andan.

Tystnaden blev stel emellan oss när vi plockade ner de sista varorna i vagnen vid godiset. Jag hade intalat mig själv hela tiden att inget hade hänt Felix men när en ny inspelad röst ekade i högtalarna ändrades snabbt mitt lugn. "Ett tillbud har inträffat våra lokaler. Vi ber samtliga att omedelbart utrymma lokalen." Rösten upprepades hela tiden utan stop men när den väl slutade ersattes rösten av ett bedövande tjutande ljud som måste vara larmet.