Just A Game

Kapitel 61

Jag placerade en hand på båda deras bröst och sköt undan dem ifrån varandra. Båda var varma och pulsen gick i högvarv. Danne la sin hand över min så att den skulle stanna där. Felix var snabb med att göra detsamma och sedan en rörelse som smiskade iväg Dannes närvaro från min. "Polisen är snart här", sa Danne till mig fast det verkade som om det var menat åt Felix eftersom blicken som var svart och inte på mig. "Och vad i helvete gör de här?" Felix tog ett steg framåt samtidigt som han spände käkarna. Danne gjorde samma sak. "Om du är hennes beskyddare så borde du göra allt för hennes säkerhet", sa Danne. Felix hade släppt taget om mig och höll nu koncentrationen på allt annat än mig. "Om jag är hennes beskyddare så vet jag att snuten bara gör saker jävligare och att det bara är jag som kan hålla henne säker", sa Felix. Danne svarade inte utan tog bara min arm och drog mig intill sig. "Kom, d/n. Vi ska nog gå nu", sa han stelt. Felix tog då min andra arm och gjorde en åtdragande rörelse "Ånä, hon ska med mig", sa Felix och tolkade Dannes ynkliga protest som ett skämt. "Verkligen? Jag tycker hon ska få välja själv", sa då Danne och tog ett hårdare tag i min arm. "Gärna för mig", skrattade Felix. Det gjorde lite ömmande ont i armen eftersom de båda höll stenhårt. Då vände plötsligt Danne och Felix blicken mot mig, något de inte gjort alls de senaste minuterna. "D/n, vem ska du med?" Frågade Danne. Jag bet mig osäkert i läppen innan jag svarade för det skulle såra honom visste jag. "Jag ska faktiskt med.. Felix", svarade jag försiktigt. Danne såg med en blick som var långt ifrån besviken, han var arg. "Hur kan du ens lita på han? Vet du vart han ens tar dig?" Frågade han och viftade ilsket med den arm som inte höll stenhårt i mig. "Vi ska hem till Ogge bara", svarade jag. Han rynkade pannan. "Hem till.. Vem då?" Upprepade han. Felix tog lite prövande i min arm i riktning mot dörren. "Jag kommer snart. Du kan gå ut så länge", sa jag till Felix. Hans reaktion var långt ifrån accepterande när han såg upp på Danne men han nickade ändå innan han släppte och försvann ut genom dörren. "Bad har hänt med dig? Du har försvunnit och ingen har typ kontakt med dig längre", sa Danne direkt. Jag suckade tungt eftersom jag själv ännu höll på klura ut vad allt detta var. "Det är inget du behöver oroa dig om. Vad har hänt med dig själv? Är det Julia nu?" Frågade jag och kunde inte låta bli att låta aningen sarkastisk. Men han såg allvarligt på mig. "Julia är försvunnen", sa han. Min attityd blev genast en annan. "Vad menar du med försvunnen? Att hon är borta?" Frågade jag med en oro. Han nickade och pressade ihop läpparna. "Ingen vet var hon är och hon svarar inte heller på mobilen", berättade han "Vet du vart hon kan vara?" Frågade han. Jag bara skakade fast jag visst hade mina aningar. Jag lämnade Danne i sjukhuset med löftet om att inte berätta något för polisen. Felix svor korta ramsor om Danne på hemvägen men för det mesta engagerade han sig till att hålla mig nära sig. Och hur dyster stämningen ändå var så lyckades vi kunna skratta åt gårdagens fest och utbyta skämt. Väl hemma gick vi båda först in till köket och tog varsin cola och det var då som Felix började prata om sjukhusbesöket. "Hur allvarligt är det?" Jag förstod att han syftade på skadorna efter våldtäkten. "Inga blåmärken iallafall..", svarade jag och tog en klunk. Han tittade allvarligt på mig. "Jag menar det andra", sa han. Jag bet lite i läppen. Jag ville inte berätta om hur mycket jag blödde och vilken bindning som nu var anlagd där nere. "Det är inte så farligt..", svarade jag. Felix fick något lurigt i ögonen men var fortfarande inte övertygad. Jag log lite "Jag tror tyvärr vi får gå kåta i några dagar", det var förklaring nog och Felix skrattade lite för min skull men jag såg ändå hur mycket han egentligen genomskådade mig och säkert förstod att det var mycket värre än så. Han var på väg att säga något mer så jag skyndade mig att säga "Var är resten?" Felix ryckte lite på axlarna men pekade sedan neråt. Jag kysste honom snabbt och reste mig med colan för att gå ner för källartrappan när Felix stoppade mig. "D/n, du skulle väl berätta för mig om det var något?" Frågade han och såg med en allvarlig min som ville veta sanningen. Jag nickade som svar och vände sedan tvärt nerför trappan. Där innanför nästa dörr, i soffgruppen satt alla förutom Diana, Wille och Omar. Det var alltså bara Ogge och Oscar som låg bakfulla där med varsit juicepaketet på soffbordet. Jag gick tvekande in och ställde mig lutad mot en fåtölj. De såg båda upp med en knappt närvarande blick. "Hej, var har du varit?" Frågade Ogge. Jag väntade lite med svaret "Bara på sjukhuset", sa jag. Oscar nickade fundersamt "Det förklarar varför Felix freakade out och hade sönder lite prylar.." Strax efteråt rapade Ogge "Vad hände?" Frågade han. Jag övervägde strängt det jag var på väg att göra. "Det hände en grej i skogen..", sa jag och satte mig i fåtöljen. De såg båda lika nyfiket på mig på ett seriöst sätt. Ett tvekande hindrade mig från att säga det rakt ut. "Kan ni lova att inget säga till Felix?" Frågade jag. De såg först på varandra men sedan nickandes mot mig. Jag tog ett djupt andetag innan jag lät det flöda ut. "Jag blev våldtagen i skogen framför mitt ex och kort därefter.. Försökte Omar döda mig."