Just A Game

Kapitel 34

Klockan var runt ett när jag vaknade. Det hade blivit sent igår och all vätska jag fått i mig började nu märkas i mitt huvud. Ensam var jag för d/n syntes inte till. Jag klev upp och tog på mig rena kläder och en snabb sminkning. När jag gick ut från gästrummet var det knäpptyst i hela huset. Dörrarna till de andra sovrummen stod helt öppna som om de blivit uppslängda. Jag kikade in i rummen till killarna. Jag var helt övertygad innan om att de sov men enligt vad mina ögon såg, var ingen alls i rummen. Omars täcke var raskt slängt åt sidan, i Oscars och Ogges rum var det samma med deras sängar och deras golvmatta låg skrynklad åt sidan. Om de haft bråttom iväg borde väl jag ha vaknat, eller sov jag så djupt? Jag gick nerför trappan och såg att både skor och jacka tillhörande The fooo saknades. Jag sneglade in mot köket. Där fanns ingen heller men en stol var vält på golvet. Jag började tro att jag var ensam i huset men så kände en hand runt min midja. "Tja" sa Wille gosade in huvudet i mitt hår. När hans händer fortsatte runt min mage hade jag ingen lust att stanna vid honom längre. "Var är de andra?" Frågade jag och då släppte han greppet om mig. "De for visst iväg nånstans" sa han flinade lite snett. Jag log inte tillbaka utan gick över stolen på golvet och fram till kylskåpet. Precis när jag öppnat dörren och upptäckt att juicen var slut kände jag Willes händer landa på mina höfter. "Vilket betyder att det bara är du och jag hemma" sa han och kysste mig i nacken. Jag knuffade bort hans huvud från mig med axeln och började leta efter något annat i kylen. Då flyttade han sig framför mig o h lutade sig mot kylskåpet. Jag låtsades inte om honom när han bet sig i läppen och kollade mig från topp till tå. Han lekte med fingrarna i en lock av mitt hår. "Du är så jävla fin" sa Wille och kom närmare. Jag hittade snabbt en drickyoughurt, vände ryggen till honom och satte mig på en av barstolarna. Då gick Wille runt köksön så han stod mitt emot mig och hade bordet emellan oss. Han lutade sig fram över bänken och försökte få ögonkontakt med mig. Jag la koncentrationen på att öppna korken till flaskan som visade sig vara riktigt hårt åtskruvad. Då la han tummen och pekfingret under min haka och lyfte upp så våra ögon tvingades mötas. Han flinade lite "Varför gillar du mig inte?" Sa han och smekte med tummen över kinden. Det fanns egentligen inget rimligt svar på den frågan så jag lät bli att svara. "Jag vet att du vill ha mig" fortsatte han och log sexigt. Jag viftade bort hans hand och försökte istället öppna min yoghurt. Han skrattade lite och tog den i sin hand "Ska jag hjälpa dig?". Han skruvade enkelt bort korken utan minsta ansträngning och räckte den mot mig. Jag bara suckade men ryckte åt mig den. "Du blir bara sexigare med din attityd" sa han. Jag smällde drycken i bordet och reste mig. Jag kände hur han stirrade på min rumpa när jag lämnade köket och det gjorde mig bara ännu mer irriterad. När jag gick upp på rummet röde jag hur mobilen ringde. När jag svarade var det en okänd röst "Hej, det här var Britta Persson, sjuksyster på akuten. Vi har fått in d/n d/e (ditt efternamn) med allvarliga skador efter en misshandel. D/n skulle vara tacksam om du kunde komma hit." Jag drog snabbt efter andan och lovade att vara där så snart som möjligt. Jag var på väg att springa nerför trappan när min mobil ringde en gång till. På displayen lyste namnet 'Oscar'. "Jag är på väg" svarade jag snabbt för det var antagligen det han tänkte fråga om. "Bra, men ta inte med dig William." Han la direkt på och jag saktade omedelbart på mina stressade fötter som måste fått Wille att undra. Jag gick de sista stegen långsamt och tog på mig ytterkläderna i samma tempo. Sakta och lugnt öppnade jag dörren och gick ut. Så fort den var stängd efter mig rusade jag till sjukhuset. Det enda som det fanns för plats i mitt huvud nu var frågorna vem? Hur? Var? angående d/n. Jag var snabbt framme och letade mig till akuten. Jag fick snart informationen om i vilken korridor och sal som d/n var inlagd på. Jag knuffade upp en tung dörr som ledde till d/n korridor. Jag började leta efter rätta numret på salen men avslutade tvärt när jag fick se tre killar sitta på stolar längst bort. Jag nästan sprang till dem och andades andfått framme. "Vad ha hänt?" Sa jag och Ogge såg allvarligt på mig. Inget svar fick jag från någon av dem. Det kom ganska snart upp för mig att Wille inte skulle kunnat göra någon större skada här. "Varför fick inte Wille komma med?" Frågade jag. "Men det var ju förfan den jäveln som släppte ut henne!" Röt Omar. Det stod plötsligt klart för mig varför förödelsen var som den var hemma hos Ogge. "De har hittat henne. De vet nu vem hon är och de tänker döda henne." Sa Ogge. Jag sjönk ihop mot väggen. "Vad ska vi göra?! Vi måste ringa Felix!" Sa jag panikslaget. Mer hann av inte säga när Oscar lugnande höll upp en hand. "Felix är redan här."