Just A Game

Kapitel 27

"Omg vad ska vi göra?" Sa jag och såg desperat på alla. "Släppa ut honom?" Sa Omar och flinade. "Vad ska han med Diana till?!" Skrek jag. Omar himlade med ögonen "Inte vet jag, Han vill iallafall ha henne och lovar att aldrig skada henne". När ingen riktigt förstod vad han menade suckade Omar och snurrade en båge med hela skallen "Men han är förfan kär i henne!"

Det där reagerade alla på och främst Diana. Hennes ansiktsuttryck gick inte att tolka men det var allt ifrån glädje. Det var tyst några sekunder innan Ogge sa "Är det riskabelt att släppa ut honom?". "Nja, det tror jag inte" sa Omar men han lät inte helt övertygande. Vi gick ut från TV-rummet och samlade oss i ring utanför Willes dörr. Omar låste upp och öppnade dörren på glänt. När inget hände inte ens ett ljud hördes nickade Omar lite "Visstja, Blondie släng in hans kläder". Diana tvekade lite men hämtade Willes kläder och la dem precis innanför dörren. Omar stängde dörren efter och tog fram mobilen ur bakfickan. Jag såg nervöst på Diana. Hennes tillstånd var iallafall inte bra. Plötsligt small dörren upp och ut kom Wille. Han hade blåmärken överallt, blåa läppar och stora, mörka ringar under ögonen. Han flög direkt på Oscar, Ogge och Felix och slog på dem som en galning. Wille träffade ett par gånger i mage och tinning men eftersom de var tre och hade betydligt mer energi just nu än vad Wille hade, kunde de enkelt hålla fast honom fastän Wille fortsatte. "Omar gör nånting!" Ropade jag panikslaget. Omar såg upp från sin mobil och suckade. Han la ner den i jackfickan och kom fram till Wille. "Ursäkta oss ett ögonblick" sa han och tog ett hårt tag om Wille och slängde in honom i förrådet. "Lås om oss" sa Omar innan han själv gick in efter. Felix stängde och låste dörren innan vi gick tillbaka in i TV-rummet. Vi förstod att vad som än hände skulle det ta en stund. Jag hade ingen aning om vad som hände inne i förrådet eftersom det var ljud isolerat men kraftiga dunkande hördes mot väggen. Killarna såg på TV och verkade helt oberörda. Var de vana vid sånt här? Ganska snart upphörde skakningarna mot väggen och smssignalen plingade till i Felix mobil. "Omar säger att de är klara" sa han och reste sig. Jag visste inte om jag vågade gå tillbaka och var framför allt rädd att Wille skulle ge sig på dem igen. Men killarna verkade inte rädda utan bara reste sig, detsamma gjorde Diana. Dörren låstes upp och öppnades. Först kom Omar ut. Han höll sin svarta jacka hängandes över ena axeln och håret hade ruffsat till sig i våldsamheten. Efter honom kom Wille med svullet ansikte och blod rinnande från näsan. Han höll en hand framför för att hindra blödningen. Omar såg inte minsta berörd ut och försvann in i TV-rummet. Diana tog Willes arm och de försvann upp för trappan till övervåningen. Jag övervägde att sätta mig i soffan tillsammans med killarna i TV -rummet men ändrade mig när jag såg på klockan. Den hade hunnit bli mycket och jag visste inte om jag skulle hem eller inte. En sak var iallafall klar. Jag kunde inte lämna Diana här i sällskap med Wille så jag gick upp för trappan för att kolla till dem. Jag sneglade mot korridoren när jag kom upp. Toalettdörren var öppen och Diana letade plåster medan Wille sköljde såren. Jag smög förbi dem och upp till övervåningen. Det fanns väl inget annat att göra än sova tänkte jag och gick in på den andra toan där uppe. Jag sköljde ansiktet i handfatet men gick nästan direkt till duschen så fort vattnet snuddade mig. Jag orkade inte tvätta håret utan lät bara vattnet forsa. Men mascaran skulle inte få vara kvar natten så den for bort. Det hängde flera badlakan på krokar längs väggen. Jag tog en vit och torkade håret snabbt innan jag lindade den runt kroppen. Att sno någons tandborste kändes fräckt så jag gjorde som jag brukade och tog tandkräm på pekfingret och drog över tänderna, sedan fyllde jag munnen med vatten och gjorde samma rörelser med kinderna som med munnflour. Jag stirrade på min spegelbild över handfatet och såg inget annat än utmattning. Jag tog upp mina kläder i famnen och öppnade toalett dörren. Jag krockade och blev direkt blockerad av Felix. Badlakanet höll på sjasa ner men jag greppade det i sista sekund. Felix såg allvarligt på mig. "Jag tänkte gå och lägga mig" sa jag. "Godnatt då." sa Felix kort och gick förbi mig in till toan med stängd dörr bakom.

Jag la mig på sängen i underkläder och försökte klura ut vad Felix höll på med. Varför undvek han plötsligt mig? En ännu större fråga var nog: varför brydde jag mig över huvudtaget? När jag tänkte på Felix dök en ångest upp i mitt huvud. En ångest för Danne. Underligt var det men det var som om inga känslor längre fanns för Danne. Varför? Och varför ändes Felix åsikter och närvaro så viktig? Med tanken i huvudet somnade jag och sov hela natten.

På morgonen när jag vaknade var jag ensam i rummet, utan Diana och hade ett täcke över mig upp till gränsen av axlarna. Minns jag rätt somnade jag med det under mig men jag brukade röra mig i sömnen så det var väl inget att bry sig om.

Jag klev upp och tog på mig gårdagens kläder. Jag la på lite mascara och satte upp håret i en slarvig hårknut på huvudet. Sedan gick jag ner för trappan och ut till köket. Där satt alla förutom Diana och Wille. "Morron d/n" sa Omar överdrivet gulligt. "Sovit gott? Det såg iallafall ut så"fortsatte han. Jag rynkade ögonbrynen. "Vad menar du?" Frågade Oscar. "Hon hade väl ingen pyjamas men det hon hade på sig räckte nog. Snygga spetstrosor by the way" sa Omar och smilade mot mig. Var det Omar som drog täcket över mig? "Omar vafan!" Sa jag. "Chilla, dörren var öppen. Jag gick inte in men tro mig, jag var nära på att göra det" sa han och gav mig en peddoblick. Jag satte mig ner vid bordet och tog juice i ett högt glas. "Var är Diana och Wille?" Frågade jag. "Dom bangar i toan" sa Omar nonchalant och tog en klunk ur sitt eget glas. Ogge suckade åt Omars spydiga kommentar "Nej, de vårdar såren som du fixat på Wille" sa Ogge och blängde på honom. Omar bara himlade med ögonen. Idag var det fredag och snart helg. Skolan var ingenting att ens tänka på så länge Wille var lös och Diana bunden till honom. Så vad denna dag skulle ägnas åt hade jag ingen aning om men det verkade Omar veta. Diana kom in i köket med Wille bakom sig. De hann knappt sätta sig på varsin barstol förrän Omar reste sig. "Tagga Fest!"