Just A Game

Kapitel 37

Omar fimpade sin cigg mot golvet i samma ögonblick som dörren gled upp. Jag gjorde detsamma direkt efteråt men Ogge hann ändå se och gav Omar en suckande trött blick så fort de fick ögonkontakt. Mig såg han ängsligt på medan han höll upp dörren och kollade på mina blåfrusna läppar. När vi passerade gränsen mellan varmt och kallt brände det över hela kroppen och främst i fingrar och tår. Jag formade dem till knogar så jag rös till. Jag väntade mig en förklaring från Felix men så fort vi var ute syntes han inte till. "Var är Felix?" frågade jag och såg till alla håll. Oscar såg lite nervöst på Ogge."Felix stack direkt efter att ni blev inlåsta..och ..sa till oss att släppa ut d/n..". Jag bara höjde drygt på ögonbrynen. "Men asså vi glömde, okej?" sa Diana bortifrån köksingången. Jag kände mig som Omar när jag sarkastiskt himlade med ögonen och märkligt blev det bara när han gav mig ett hemligt ögonkast. Jag såg snabbt bort mot Ogge. "Ska vi dra? Jag tror Felix är hos mig" sa han. Jag nickade och började gå utan svar från de andra.

Det hände alltid saker i tunnelbanan och det fanns alltid nytt att titta på.

Idag fick jag se en folksamling av drogare och alkisar stå vid en bänk. I mitten stod en lång välkammad och stiligt klädd man med bok i handen. När vi kom närmare såg jag att mannen hade vit krage runt halsen och ett halsband med ett kors över magen. Boken var i läder och en guldtext bredde ut sig över gaveln. Det stod nu klart för mig att han var präst. Men just som vi skulle passera gruppen lyfte prästen på huvudet och såg på mig. Ett obeskrivligt ansiktsuttryck växte fram i hans ansikte och han slutade genast med det han höll på med. Jag såg bara frågande tillbaka. Jag gick en bra bit före Oscar och resten men nu stannade jag nästan upp av den underliga utstrålning prästen riktade mot mig. Efter att jag saktat på farten och vänt mig åt hans håll, reste prästen sig upp och verkade inte bry sig om att folk runt omkring drog i hans rock. Men just som han skulle börja gå mot mig hörde jag raska fotsteg bakom mig och Omar var snabbt framme vid min sida och skymde sikten för prästen. Han tog armkrok och drog undan mig i farten med sig. Prästen stannade genast upp och såg med en helt annan min på Omar. Omar spände varnande blicken i prästen vilket fick honom att sätta sig ner igen. Omars grepp var stadigt och nästan hårt medan han fick mig därifrån. "Vad gör du?" frågade jag och försökte kravla mig loss. Han bara suckade och gick ännu fortare. "Du ska hålla dig borta från honom." svarade han kort. "Okej, okej! Släpp mig nu" sa jag men han släppte inte. Roten hade kommit ikapp och stod nu alldeles intill oss. Jag försökte se på Oscar och Ogge efter en förklaring men de såg inte tillbaka. Vi satte oss ner för att vänta in tåget. Omars grepp hade lättat men höll sig på plats. När tåget kom och saktade in reste jag mig för att kliva på. De gjorde resten också. Jag nästan ramlade tillbaka när Omar snabbt flyttade armen och istället tog min hand i sin. "Släpp" sa jag men han bara flinade tillbaka. När han fick med mig som en docka protesterade jag återigen "Släpp nu". Han såg hånfullt på mig "Och annars?". Jag suckade, för jag skulle inte kunna göra något. När han såg min besegrade min flinade han ännu mer och knäppte våra fingrar mellan varandra. Då stannade jag upp och vände mig mot honom. "Okej, nu släpper du" sa jag för där gick gränsen. Han gav mig en mystisk blick och tog därefter den andra handen på samma vis. Vi såg nu ut som ett par för åskådarna. Vi hade redan klivit på och tåget började sakta rulla. Han såg retsamt på mig. Precis när jag i ett kraftigt ryck skulle gå ifrån honom, kom han närmare, riktigt nära. Våra knäppta händer hängde längs sidorna och det såg säkert riktigt mysigt ut för folket runt omkring. Men för mig var detta en plåga. Det var på detta vis som Felix och jag skulle stå och att Omar blev den förste att göra det var sjukt irriterande. Han lutade sin panna mot min och såg mig djupt i ögonen. Ögonbrynen åkte upp och ner i samband med ett peddosmile på läpparna. Men när jag skulle svänga av med huvudet formade han sin mun, läppar och lutade sig mot mig. Då slet jag bort mina händer från hans som redan släppt och planerat låta mig dra undan. Jag försvann iväg från Omar som nu hade ett brett flin framme och satte mig bredvid Oscar. Jag suckade och hade ingen aning om vad Omar var ute efter men det var antagligen någon slags hämnd på Felix.