Just A Game

Kapitel 26

Jag öppnade ögonen från mitt dagdrömmande. Jag hade blundat snabbt i luckor hela dagen och kunde bara inte sluta tänka på vad Wille utsattes för just nu. Jag sökte Diana med blicken för att se om hon var lika orolig som jag. Det var hon inte. Hon stod bredvid Oscar och de skrattade åt något som hon visade på mobilen. Vi befann oss i köpcentret. Det var Felix idé att komma iväg från huset dels för att Omar tyckte vi var ivägen, dels för att jag hela tiden vaktade Omar så att han inte gick överstyr. Senast, precis innan vi åkte höll han på att sticka Wille med en järnpinne genom kattluckan som egentligen används till den öppna spisen. Han sa att det var för att Wille inte skulle somna. Om man hindrar någon från att somna och väcker varje gång den slumrar till blir personen tillslut galen. Omar förbjöd oss från att ge Wille mat eller ens vatten och allt som nu fanns i förrådet var förutom Wille själv, ett kallt stengolv.

"D/n?" Sa Felix och vände sig mot mig. När han såg rynkorna i min panna log han lite snett. "Hörru, försök glömma det där nu". Han lekte med våra fingrar men jag lät honom inte hålla den. Jag visste han var Omars sida när det gällde detta och de var resten också. Diana och Oscar var djupt inne i något samtalsämne som ingen annan var delaktig i och de rörde sig mot Dianas favorit affär. Vi gick sakta efter dem in i affären. Diana var direkt vid smyckestället och vi andra stod lite på avstånd. Hon var snart tillbaka med ett par örhängen från SNÖ och visade Oscar och Ogge "Det var dom här jag menade.." Hörde jag henne säga. Ogge och Oscar verkade inte fullt intresserade men log ändå mot henne. Jag såg runt i affären och såg att linnet Felix valt åt mig inte fanns kvar. Den var istället flyttad till mittenbordet. Ett till klädesplagg låg också där bredvid - en vit t-shirt från killavdelningen med zebratext. Två svarta skyltdockor stod på bordet- en kille och tjej och de var klädda i precis de kläderna som Felix och jag valt till varandra. Våra kläder hade blivit skyltning.

Jag log lite för mig själv och sneglade försiktigt mot Felix håll. Han såg redan på skyltningen men vände blicken mot mig när han märkte att jag såg på honom. Jag såg bort och ner i marken men kunde ändå inte låta bli att le.

Jag märkte att under hela tiden som vi var inne i affären, lekte Felix och jag titut med varandra. Varje gång våra blickar möttes vände alltid någon bort ögonen. Diana och vi gick ut utan att ha köpt något alls. Men när vi gick in på monki köpte jag en svart sweatshirt med något tryck. Diana handlade allt som behövdes för en outfit på olika affärer. Hon var väl inte säker på när vi skulle vara hemma och när hon kunde byta bort festkläderna. Diana ville fika men det ville inte killarna. Ända sedan vi kom till centrum hade folk följt efter oss och smygfotat. Oscar förklarade att det var foooers. Han sa det suckandes och Diana frågade om de inte gillade sina fans. Då protesterade alla. "Nej, vi älskar dem! Men det skulle vara bättre om de kom fram och tog ett kort med oss och fick det överstökat istället för att stalka oss."

När kom utomhus möttes vi av en stor flock foooers. Diana och jag backade förskräckt undan. Vi stod lite bakom medan killarna gjorde videohälsninhar, svarade på frågor och tog bilder. Jag bara gapade inombords. Killarna var ju skådespelare. En helt annan sida växte framför fansen och jag kände knappt igen någon av dem. Det var som om det var helt andra personer framför mig. De flesta tjejerna såg nog Diana och mig som andra foooers eftersom vi blev totalt ignorerade. Och det var nog bäst så. "Var är Omar?" Hörde jag någon tjej fråga. "I Göteborg" sa Ogge och jag spärrade upp ögonen. Var det meningen att han skulle vara där eller? Brukade de ljuga om det? Samtidigt kunde inte mina tankar hållas ifrån att undra hur mycket förändrades Omar framför fansen?

Vi stod inte alls där länge. Kanske fem minuter men under den tiden hann jag märka endel saker. Felix fick flest förfrågningar och den största delen av uppmärksamheten. Var det något speciellt med honom? Sjöng han mer än de andra i låtarna? Jag bestämde mig för att kolla det senare. Efter en stund sa killarna att de måste gå men att de älskar och saknar sina foooers.