Just A Game

Kapitel 18

Jag vaknade av solljuset som trängde sig igenom gardingläntan i mitt rum. Idag var dagen. Jag drog täcket över huvudet när tanken nådde mitt huvud. Jag hade aldrig planerat någons död på riktigt. Jag ville ha han död, men inte bokstavligt. jag ville inte att någon skulle dö.Tänk om något gick fel? Wille kanske planerade bakhåll på oss? Han var ju trots allt den enda som jag kände som hade dödat någon. Jag tror att vi alla var överens om vem skulle skulle hugga med kniven, avfyraskottet, spränga huset, svälta honom, strypa eller hur hans död nu var planerad. Även om det inte sagts muntligt utåt så måste det vara Omar som göra det. Jag skulle aldrig kunna göra det. Det var knappt att jag kom ur sängen med tanken på att någon skulle dö idag och inte p.g.a svält, terrorattack, ålder, sjukdom utan p.g.a mig. Jag tog upp min mobil och konstaterade att jag måste gå upp nu om jag skulle till skolan. Skulle jag det? Låta den här dagen vara som en vanlig dag kändes bara inte rätt. Jag slog in Dianas nummer och ringde henne. "Hej" sa hon. "Ska du till skolan?" Frågade jag. "Ja? Vadå, är du sjuk eller?" Hon lät pigg på rösten. Jag bleknade av hennes röst. "Jag trodde du älskade honom" sa jag och det blev tyst i luren. "Jag gjorde det" sa hon och la på. Det fanns inget annat att göra. Jag reste, sprang in i duschen och valde sedan dagens kläder. Det tog verkligen tid av någon anledning. Jag vet inte vad mitt huvud jämförde med men det blev noga utvalda kläder. När jag fixat klart mig gick jag ner för att äta frukost. Jag fick inte i mig en bit. Då sa jag bestämt till mig att sluta nojja. Om det var på detta viset nu, hur skulle det då vara efter mordet? Jag tryckte i mig en macka och juice. Mamma sov säkert efter kvällens arbete så jag valde att inte störa henne. Min mamma var för övrigt inte särskilt brydd i mitt liv. Hon var en såndär normal och bra mamma förut men efter att pappa lämnade henne blev hon knäckt och slet ut sig på jobbet hela tiden. Hon var arbetsnarkoman men kunde ibland säga vart hon var och ibland smsade jag henne. Någonstans tror jag att hon brydde sig och ville vara mer närvarande i mitt liv men då skulle muren spricka för henne och depressionen skulle ta över.

Jag lämnade ett sms till henne 'Jag blir sen ikväll puss

Jag hade som vanligt rätt, hon dök inte upp. Jag hade stått på våran vanliga mötesplats hur länge som helst utan att ens ha sett en blondin. Men när jag vände mig om för att gå fick jag se en. På en av bänkarna bakom rulltrapporna satt Felix. Han satt framlutad med armarna stödda mot knäna för att hålla mobilen. Jag gick fram till honom. När jag var nära och stannde höll han upp en hand som i 'inte-just-nu-tecken'. Jag tvekade lite innan jag försiktigt sa "Hej". Då såg han upp och hans ansiktsuttryck förändrades. "Hej" sa han. Jag log lite bara för att testa om det var okej. "Trodde du var ett fan och jag hade inte tid" sa han. Jag nickade mot honom "Okej, då ska jag inte störa" sa jag innan jag gick. Men genast reste han sig och en hand landade runt min arm. Jag vände mig om. Han bara skakade på huvudet "Du stör inte". Han log, vilket fick mig att le tillbaka. "Vad skulle du göra här?" Frågade jag. Han ryckte på axlarna. "Vad brukar man göra här, köpa kläder?" Sa han och frågade varför jag själv var här. "Diana" sa jag. "Och hon är?" Sa han. "Gud vet var" sa jag besvärat. Han skrattade och jag la märke till vilket gulligt leende han faktiskt hade. "Eller hon skulle kunna vara där inne" sa jag och pekade på hennes favoritaffär. "Bäst vi kollar för säkerhetsskull" sa han och blinkade. Så vi gick in dit. Affären var mellanstor och gick snabbt att leta igenom. "Ska jag checka omklädningsrummen också?" Sa han och såg lurigt på mig när vi letat överallt. Jag hann aldrig svara för bredvid oss stod en liten flicka som skrek på sin mamma. "Men jag vill ha den!" Gnällde hon och höll i en stor tröja full med paljetter och fransar överallt. "Nej, den är alldeles för dyr" sa mamman lugnt tillbaka. Det gick längre bort och man fortsatte höra flickans tjatiga röst. Felix fnyste "Inte var den något att ha" sa han och tog upp en likadan från stället. "Vadå? Den har ju swag" protesterade jag. Han bara flinade och tog istället upp ett vitt pösigt linne från ett bord. "Nej, den här har swag" sa han och jag var bara tvungen att hålla med. "Du borde faktiskt prova det här" sa han och snurrade på det i sina händer. Jag såg mig snabbt om mot killavdelningen och ryckte åt mig en t-shirt med någon text i zebraränder. "Då ska du prova den här!" Sa jag och höll upp den. Han suckade men log iallafall. "Okej då" sa han och vi bytte klädesplagg och gick in i varsin provhytt. När jag satt på mig det såg jag att den inte hade så mycket urringning men visade naket från bh:n ner till midjan av armhålen. Den var riktigt snygg. Felix hade faktiskt klädsmak. Jag drog fram mitt hår så det döljde lite av min bh. Sedan gick jag ut ur provhytten. Han stod redan utanför och väntade. "Tar det verkligen så lång tid att få på sig ett linne?" Sa han med höjda ögonbryn. Jag knuffade till honom i armen, då skrattade han. Själv hade han redan på sig zebratröjan som jag valt. Han kollade på mitt linne som flyttat sig när jag knuffade honom. Han rättade till det åt mig och satte tummen och pekfingret under hakan för granska hur det satt. Jag höll upp armarna i luften och snurrade som en failad ballerina. Håret fladdrade till och det gjorde linnet också i farten. Han gav mig en peddo-blick när han såg min bh. Då knuffade jag honom ännu hårdare. Sedan vände han sig mot närmaste spegel och drog lite i sin egen tröja. Jag hindrade mig själv från att inte göra samma min som honom. Men Han var bara så snygg i den. Jag bet mig synligt i läppen så han kunde se det. Då flinade han och vände sig mot mig. "Den ska du ha" sa jag bestämt. Han såg frågande på mig "Då tar du den där" sa han och log mot linnet. Och så blev det. Några minuter senare kom vi ut med varsin kasse från butiken. Plus att jag köpte två hårklämor till Diana. Felix föreslog att vi skulle ta en fika på cafét i köpcentret så det gjorde vi. Han köpte coca-cola och en chokladboll. Jag köpte samma dryck men en kanelbulle istället. Vi satte oss vid ett av borden längst bort och pratade och skrattade lite innan det plingade till i Felix mobil. Han tog upp den och suckade när han kollat vad det var. Han drog en hand över pannan innan han la ner mobilen. "Problem?" Frågade jag. Han såg ut att överväga vad han skulle säga. Han bet sig i läppen och sa "Jag kom egentligen hit för att möta min flickvän" han gjorde en kort paus innan han sa det sista. "Men så när vi möttes tog det slut". Jag la en hand på hans "Jag är så ledsen att hon.." . "Det var jag som gjorde slut" avbröt han och min hand ville plötsligt dras bort från hans men jag höll den motvilligt kvar. Jag såg på han att han faktiskt var ledsen. "Är det något du ångrar?" Frågade jag. Han såg ner i bordet och började leka med mina fingrar. Han såg upp. "Nej" sa han och log.

Vi skildes åt utanför med en kram. När jag gått en bit hör jag Felix röst bakom mig ropa. "D/n!" Jag vände mig om. "Glöm inte dealen! Om jag ska ha på mig tröjan ikväll.." . "Så ska jag ha på mig linnet, jag lovar!" Ropade jag tillbaka.