Just A Game

Kapitel 22

"Var dörren låst?" Frågade Oscar. "Nja, men big mama stod dörrvakt" sa Omar. Vi reste på oss och gick ut. Alla fyra killarna låg på marken med slutna ögon. När jag såg att Marcus var en av dem stirrade jag först på Omar sen sprang jag fram och hukade mig vid Marcus. Han reagerade inte när jag rörde vid honom och hans ansikte var svullet. "Vad har du gjort?!" Skrek jag. Omar ryckte på axlarna och såg på de andra som också såg frågande ut. "Är det hennes kille eller?" Sa Omar. "Lugn d/n, han vaknar snart" sa Ogge. Omar himlade med ögonen "Skulle det vara nåt positivt?". Jag blängde mot honom och kände hur det sved i mina ögon. "Hördu, jag visste att han var nån..speciell. Han står i vilket fall på Willes sida" sa Omar. Jag kände att jag stod i skuld till Marcus. Han hindrade tjockisen från att göra mig illa därför borde jag ha hindrat Omar. Låga stönande hördes från någon av de nerslagna. "Okej, vi måste handla snabbt nu innan de vaknar" sa Felix. "Vi slänger in dem dit" sa Oscar och blinkade mot förrådet. "Men vi hur ska vi få dem att stanna där inne då? Vi har ingen nyckel?" Sa jag och Omar flinade. "Det är därför man har såna här" sa Omar och tog fram en pistol inifrån jackan. Jag drog häftigt efter andan. Omar gjorde en stor sväng med hela huvudet "Du ska vara jävligt glad att jag inte har skott så det räcker till alla". jag kände lättnad men spärrade upp ögonen för det nästa som han gjorde. Han tog upp en av killarna som nästan vaknat och slog bakdelen av pistolen i huvudet på honom. Killens huvud och kropp föll ihop och han slängde in honom i förrådet. Samma sak gjorde han på alla förutom på big mama som de alla hjälptes åt med att få in. När han kom fram till Marcus spärrade jag hans väg. "Du skulle bara våga" sa jag och satte armarna i kors. Han böjde sig nära "Gullet, vi har inte tid med sånt här just nu" och knuffade mig åt sidan. "Du rör honom inte!" Sa jag och spände käkarna. "Okej, som du vill" sa han och höll oskyldigt händerna i luften. "Felix" sa han och räckte pistolen mot Felix. Han tog den och gick utan minsta tvekan fram och slog Marcus i bakhuvudet. Jag bara stirrade på Felix. Men han såg inte alls besvärad ut utan bara slängde in Marcus livlösa kropp i förrådet och smällde igen dörren efter. Omar gav mig ett lurigt men oskyldigt flin och började gå mot framsidan. Jag hatade Omar. På riktigt. Han var så känslokall och kunde inte alls känna medkänsla för någon så därför följde jag inte efter dem. "Om Diana är viktigt för dig bör du börja röra på benen för Wille är snart här" sa Omar utan att vända sig om. "Och hur kan jag lita på det?" Sa jag trotsigt. Han sneglade bakåt. "Tja du kan ju gå och fråga dom i förrådet som jag gjorde men jag är inte helt säker på att de svarar". Jag suckade och började gå efter de andra. När vi kom in i huset hade folkmängden ökats kraftigt. Ogge sa att vi skulle följa planen så som den var bestämt. Inget hade ju rent tekniskt sabbat planen. Jag var på väg till köket är Julia kom i min väg. "Hej" sa jag. Hon glodde surt på mig. "Oinbjudna gäster?" Sa hon och jag suckade tungt. "Hördu förlåt för det, men kan vi ta det sen? Det är lite jobbigt nu" sa jag och tänkte gena runt henne. Hon satte en hand framför mig. "Jobbigt? Har du det jobbigt? Om du bara visste vad jag har gått igenom ikväll. Först är Sack försenad, sedan kommer Tobias (Julias bror) med någons kompis gäng och det har med sig hembränt som alla börjar mixa med och sen kommer du hit med The Fooo!" Det sista skrek hon åt mig. Jag slapp svara av att Danne ställde sig mittemellan oss. Julia lugnade ner sig lite och gick iväg. Han vände sig mot mig. "Kan vi prata?" Sa han. I ögonvrån såg jag hur ytterdörren öppnades bakom Danne och Wille med någon kom in. "Visst" sa jag och drog ut Danne på dansgolvet. Han suckade men jag tvingade honom. Han verkligen hatade att dansa men nu var det här för att Wille inte skulle se mig. Han la händerna på min midja och jag på hans axlar till den lugna låten. "Vilka är du här med?" Frågade han. "Kompisar" svarade jag och log för att slippa en bli ifrågasatt. "Så vem är han som du snackade med innan då?" Sa han och ansiktsuttrycket blev allvarligare. Jag stannade upp "En kompis?" Sa jag men han såg inte övertygad ut. "Gillar du honom?" Fortsatte han. "Varför frågar du sånt här? Hur går det med Julia?" Sa jag kaxigt. Han bet sig i läppen och väntade innan svaret kom. "Det finns en sak du borde veta.." sa han långsamt. "Vadå?" Sa jag och vi stod helt stilla. Danne fick en knackning på axeln och han svängde runt. "Kan jag ta över?" Sa Felix. Danne såg lite på honom och sakta såg jag hur Dannes arga blick växte fram. "Det passar inte just nu" sa han kort. "Det är lite viktigt" sa Felix och Danne spände käken. "Dra för fan ut från mitt hus" väste han. "Kan jag snacka med d/n först?" Sa han. Dannes mördarblick trädde fram. Jag la en han på hans axel "Danne". Han knuffade till Felix hårt innan han försvann. Felix såg undrande på mig. Jag gjorde en besvärad min "dansa?" Sa jag. Felix tvekade lite men gick sen nära mig och placerade händerna mitt emellan min midja och höfter. Precis när vi intagit dansställningen byttes låt och en romantisk lugn musik började spelas istället. Dansgolvet tömdes på folk till hälften men fylldes strax igen av par som dansade tryckare. Jag sneglade försiktigt på Felix som log lite och såg ner. Jag släppte mitt tag om hans axlar och backade undan, men då drog han mig nära intill sig i en kramande tryckarställning. Jag blev lite överraskad men lät mina armar hamna runt hans nacke. Mitt huvud fick gå samma sväng som mina armar men stanna strax ovanför sidan av hans axel och jag kunde inte låta bli att le. "Du får säga till om jag gör nåt fel, är inte så bra på sånt här" viskade han i mitt öra. Jag skrattade lite och kände hur jag blev varm och rös över hela kroppen när vi sakta svävade i dansen. Hans händer vilade strax ovanför rumpan och jag kände hans andetag mot min nacke. Såhär ville jag ha det. Jag ville stanna såhär förevigt och aldrig släppa taget. Det kändes bara så bra. "Vem var killen?" Frågade Felix. "Ingen, ingen alls" svarade jag och faktiskt log när jag sa det till honom. Han strök mig över ryggen och jag lekte med hans hår i nacken som inte täcktes av kepsen. En knackning som vi båda verkade ha fått, fick oss att sära på oss. Omar såg lite lurigt på oss en i taget "sorry att jag avbryter men vi har ett liiitet problem".