Just A Game

Kapitel 21

För ett ögonblick fick jag idén att knuffa ut dem ur huset så alla som sett något kunde glömma det. Jag hann aldrig fullborda tanken. För Inom tre sekunder som knappt registrerades i mitt huvud, hade alla fyra hunnit sprida sig fort över hela huset, precis som Ogges plan. När det bara var jag som stod kvar i hallen och fick handla med alla blickarna gick jag med raska steg ut på dansgolvet där det tycktes finnas många som stirrat. Någons flaska fick jag tag. efter jag tagit några klunkar ställde jag den ifrån mig för den smakade hemskt. Jag dansade solo ett tag men ganska snart var jag omringad av folk som jätte gärna verkade vilja dansa med mig.

Alla var tjejer. De dansade alla tätt och log mot mig som om jag vore en syster eller nåt. En tjej trängde sig fram till mig. "Känner du de där killarna?" Frågade hon. Jag behövde inte tänka ut något svar för det var fler som hade frågor. "The Fooo är det va?" Sa nästa. "Omg känner du The Fooo?" Gapade en främling i mitt ansikte. "Du skulle inte kunna hälsa från mig?" Sa en lång blond tjej. "Har Felix någon tjej? Kan du hälsa honom att jag är fri singel?". Jag vände mig om för att gå men upptäckte att jag var omringad av varenda tjej på hela dansgolvet. "Hej minns du mig? Du visste vem jag var i mellanstadiet" Skrek en tjej med dålig andedräkt. Jag försökte fly men det var fullständigt omöjligt. Vart jag än vände mig fanns hela tiden någon som slängde frågor eller annat på mig. Jag kände hur huvudet började snurra och jag blev yr. Frågorna och påhoppen pumpade på och jag trodde att jag skulle falla ihop när en lucka plötsligt öppnades upp bland alla tjejer. Jag såg bara i luckor hur flocken flyttades åt sidan och att Felix kom fram. Han tog tag i mina axlar och försökte få ögonkontakt med mig. "D/n?" Sa han och la tummen och pekfingret under min haka och jag kände hur yrseln sakta började släppa. Han jagade bort tjejerna som stod runt omkring och dansgolvet återgick till sin vanliga form. "Är du okej?" Frågade han. Jag pekade på den flaska jag druckit från. Han tog upp den och skakade på huvudet. "Är nog lite för stark för dig" sa han och la undan den. I ögonvrån såg jag hur Danne stod i hörnet och iakttog mig. Jag blev stressad och kände hur jag bara ville härifrån. "Har ni hittat Wille ännu?" Sa jag nästan viskande. Han lutade sig fram och sa lågt "Omar och Diana är försvunna." Jag stirrade allvarligt på honom. "Kan de ha ett bakhåll?" Sa jag och reflekterade själv att det var mycket möjligt med tanke på hur eniga de varit innan. "Vi hittar dem" sa Felix innan han gick iväg. Jag vände mig mot hörnet. Danne var inte kvar. När jag vände mig om för att gå vidare stötte jag på ännu en bekant person. "Nämen hej där snygging". Marcus bruna hår var draget bakåt och hans leende strålade av vita tänder. Han hade klart förändrats. Hans kläder såg ut som något Danne eller Simon kunde gå klädd i och jag kunde se att flera tjejer sneglade åt hans håll. "Charmige Berglund" sa jag och drog ut på ett leende. "Varför ser man inte dig numera?" Frågade jag. "Ah, det har varit lite jävligt men jag är här med polare nu. Vad är din ursäkt?" Jag bara ryckte på axlarna till svar. "Hur är det med Danne då?" Frågade han. Jag skakade på huvudet. "Inte längre" svarade jag kort. Han flinade och nickade. "Aja, jag måste dra men vi ses" han smilade en sista gång innan han slukades av folkmassorna. Så fort han gått återgick jag till sökandet utan att hitta någon. När jag inte heller kunde hitta Felix, Oscar eller Ogge blev jag orolig. Jag tog upp mobilen och såg på klockan. Om fem minuter skulle vi samlas utanför ingången till garaget. Efter att ha checkat rummet en sista gång tog jag ett djupt andetag och hoppades på att de redan var där, så jag gick dit. Inga människor fanns utanför på gården fastän mopederna förökat sig. Jag blev orolig och gick med raska steg mot garageporten. Plötsligt stannade jag upp av ljudet av att någon följde efter mig. Jag hörde tydliga fotsteg som stannade upp när jag gjorde det. Jag såg ner på mina högklackade skor och intalade mig själv att det var ett eko. Men jag vände mig ändå om flera gånger av tvivel. Det var så mörkt men en ljuslykta från bron gav ett sken som iallafall avslöjade skuggor. Ingen var vid garageporten. Nu blev jag orolig och gick runt överallt och sökte dem. Kunde de ha ändrat mötesplats? När jag slutligen kom på att det fanns en extra dörr vid sidan av huset, suckade jag och tog de få stegen som ledde mig runt hörnet på huset. Det var så mörkt och plötsligt såg jag absolut ingenting. Närvaron av någon som befann sig bakom mig, var hur tydlig som helst.Jag skrek till och en hand landade för min mun. Mina händer letade efter personen som stod bakom mig. Jag viftade vilt med benen och träffade antingen någon eller några. Jag fortsatte slåss och skrika allt jag hade innan ett par händer greppade mina armar och ben. Jag hann registrera en hand som hela tiden försökte träffa mitt huvud med knuten näve, det fick mig att anstränga hela kroppen för att svänga mig bort. Det var lönlöst. Jag bars bort till en dörr som jag visste var förrådsdörren. Det var svårt för mig att se men det var två gestalter gömde sig vid dörren och ju närmare i kom desto tydligare blev det dör mig vilka det var. Den ena killen kom fram. Han var lång och måste vara den fetaste jag någonsin sett. Hans ansikte doldes väl av mörkret vilket jag hoppades att mitt gjorde också. Killen kom riktigt nära mig. "En till?" Sa han och såg på de två killarna som bar hit mig. Han plockade upp mig i ena armen med bara en hand, det gjorde ont. "Fin liten sak" sa han och drog på munnen. "Släpp ner mig!" Sa jag i min argaste ton. Han bara lyfte en hand och drog undan håret från mitt ansikte "Och det trodde du va?". Jag harklade fram saliv och spottade rakt i ansiktet på honom. Han släppte genast greppet om mig och knuffade mig hårt ner på marken. "Jävla bitch!" Sa han och jag såg hans stora fot ta sats. Jag blundade hårt och förstod att det skulle göra ont. Men då kom den andra killen fram. Han såg först konstigt på mig, sedan, lyfte han upp mig på benen. "D/n? Är du med dem?" Sa han och nu såg jag vem det var. Marcus. Hans ögon såg oroligt på mig och jag bara stirrade på honom. "Är du med dem?" Sa jag sneglade på de andra. "Jag hjälper en polare" sa han. Jag höjde en hand och lät den smiska rakt över ansiktet på honom. Tjockisen ryckte tag i mig och drog i mitt linne så ett stort hål revs upp rakt övande bh:n. Det var droppen. Jag tog i allt vad jag hade och slog honom med knuten näve på magen. Han reagerade knappt och min hand studsade lätt tillbaka. Istället höjde han sin hand för att ge igen med Marcus ställde sig ivägen. "Låt henne gå" sa han och såg på de andra också. "Aldrig" var de alla eniga om. "Vafan, du vet vad han kommer göra med henne!" Skrek Marcus på dem. "Och du vet vad han gör om vi inte fullföljer planen" svarade en av de som fångade mig. Marcus skakade på huvudet och drog i min arm "Då hoppar jag av". Den tjocke nickade på de två andra och de sprang fram och höll fast Marcus medan den tjocke öppnade dörren till förrådet och puttade in mig.

Dörren slogs våldsamt igen och det blev svart. Jag föll ner på det kalla stengolvet och min hand skrapades mot något vasst. "D/n?" Hörde jag någon säga. Jag reste mig upp och väntade för ögonen att vänja sig vid mörkret, men inget hände. Inte en enda springa från dörren släppte in en svagaste ljusstråle, allt var bara mörkt. "Vem är det?" Frågade jag och vände mig åt alla håll. "Oscar" svarade han och jag hörde att hon stod längre i i rummet. "Var är Felix och Ogge?" Frågade jag oroligt. "Ogge sitter där i hörnet och Felix..eh tuppade typ av när han vägrade följa med hit". "Va?! Var är han?" Sa jag och vände mig överallt innan jag snubblade över hans ben på golvet. Jag tappade balansen och föll rakt över honom och landade på honom. Jag klev snabbt bort och hörde ett stön från Felix. "Nu först kvicknar han till" sa Oscar med ett skratt. "Felix? Är du okej?" Sa jag och letade efter hans hand. Han märkte det och lyfte den istället till min och jag försökte dra upp honom, fast det klarade han galant utan min hjälp. "De jävlarna" sa Felix och satte en hand för sidan av huvudet. Jag hoppade till. "Slog de ner dig?" Sa jag med stora ögon. "Chilla han är van" hörde jag Ogges röst säga. "Bara det att han oftast är den som slår ner" fortsatte Oscar. Jag flämtade till "Va?".

Då hördes ett ljud utanför, ett slags hårt dunkande mot dörren eller väggen. Innan jag fattade vad det var tog Felix min hand i en lugnande gest. Snabba steg och höga andetag kom utifrån. Jag hörde också hur någon skrek till och att en eller ett antal bitchslapar träffade. "Låter som att Omar kommer för att hämta oss" sa Ogge och reste sig. Jag hann knappt reagera förrän dörren slogs upp och Omar stod där hållandes i dörren med uppkavlade armar. Jag kisade mot nattens ljus som trängde mina ögon till smala streck. Nu såg jag allt i rummet. Alla var där förutom Diana. "Kom nu!" Sa Omar och viftade otåligt med handen. "Wille har planerat bakhåll!"