Just A Game

Kapitel 73

Jag ställde mig på avstånd ifrån dem så de fick avsluta. Det visade sig att jag anlänt i slutet för nu plötsligt hade prästen slutat predika och folket runt om stod nu velandes. Endel visade sin sorg, endel inte. Men snart började alla sakta röra sig därifrån. Tillslut var det tomt och jag tog min chans att gå prästen till mötes som nu slog ihop sin bibel. Han såg genast upp och ett leende bredde ut sig över läpparna i synen av mig. "Hej, d/n", sa han på samma vänliga vis som lärare gör. Jag tänkte inte göra detsamma. "Tack för senast", sa jag kort. Han förstod vad jag menade och såg åt samma riktning som skjulet med redskap. Han blev plötsligt en aning besvärad. "Du måste förlåta mig för att jag låste in dig. Det var inget illa menat. Jag var bara rädd för att du skulle hamna i trubbel", sa han. "Vad för sorts trubbel?" Frågade jag. Han blev nervös och stammade lite "Jag.. Jag menar bara att det umgänge du umgås med inte kan vara bra för dig. Jag hoppas ni inte kommit varandra alltför nära. Tänk om de håller hemligheter?" Han lät som om allt redan var en fakta som han själv var fullt medveten om. "Det är därför jag är här", sa jag. Han harklade till som om jag skulle upprepa det. "Ursäkta, varför då?"
"Du vet varför", sa jag med sänkt blick. Pastor Willsson började svettas lite och han vaddade med stressad hand över pannan. "De hemlighethåller allt om Manny.. Och förbannelsen", tillade jag. Det hade effekt. Han ryckte till och såg nu skräckinjagande på mig med darrande, spänd blick. "Vad vet du om Crusförbannelsen?!" Och nu såg han mer rädd ut. Jag dolde hur jag log bakom håret eftersom mina förväntningar just hade förverkligats. Han visste om precis allt och kanske där till ännu mer. Hur han möjligtvis kunde göra det var en senare fråga för just nu gällde det att smida rätt medan järnet var varmt.
Ett namn hade förbannelsen till och med. Det måste betyda att det alltså fanns en dold historia bakom den. "Berätta först vad du vet så berättar jag vad jag vet", sa jag för så hade jag sett hjältar uppträda i filmer när de skulle lirka fram sanningen.
Pastor Willsson såg med avläsande blick på mig men jag var ändå ganska säker på att mitt pokerface höll. Han såg sig om åt alla håll, tillochmed på gravarna som om vi skulle avlyssnas. "Nåväl, men inte här", sa han slutligen. Målet blev visst kyrkan. Han gick med vana steg före mig men en osäkerhet som inte lyckades döljas märktes på hela han. Porten var öppen sedan begravningen och inne i kyrksalen låg ännu blommor längst fram vid altaret. Pastor Willsson började samla ihop psalmböckerna i bänkarna. En tystnad rådde över salen och det enda som kunde höras var ekande ljud efter stegen mot golvet. "Skulle du inte berätta?" Frågade jag. Han hoppade till och höll nästan på att tappa en bok av min plötsliga fråga. "Javisst.. Vad vill du veta?" Sa han aningen tveksamt. Det fanns tusen frågor som behövde svar men jag försökte avrunda till lite kortare varianter. "Vad är det för förbannelse och vad gör den?" Frågade jag. Ett längre svar väntade jag mig och det som kom var över förväntan. "Magnus har ett utdöende släkte..", började han. "Magnus?" Sa jag. Han stannade upp. "Eller, ja Manny. Hans riktiga namn är Magnus." Jag hade nog anat det delvis, att Manny var ett smeknamn men inte ägnat någon större tanke åt det. "Mannys släkt har långt tillbaka en historia. Det finns också en myt som sägs vara överdriven och bara trams egentligen", berättade Pastor Willsson. "Vad säger den myten då?" Frågade jag. Alla ledtrådar behövdes och just när han sa myt fick han ett speciellt drag i blicken. Han öppnade munnen för att börja men hindrade sig själv genom att skaka på huvudet. "Nej, det är bara en massa påhittade spökhistorier och skrock som man skrämdes med på den tiden för att folk inte skulle gå ut om nätterna". Han avslöjade sig själv. ".. 'På den tiden'?" Frågade jag. Han stelnade till. Jag nickade åt honom att börja berätta. Han suckade och såg ut att leta en ände att börja i. "Crusförbannelsen går långt tillbaka i tiden. Ända till 1800-talet. Det var Mannys förfader, en avlägsen farbror som uppfan besvärjelsen. Det var förstås inte meningen att den skulle bli farlig då och karln var lite virrig själv. Han var mycket rik och fick framgång i nästan alla sina affärer. Ändå var han inte nöjd. Hans störste konkurrent började plötsligt hinna före honom och började investera i de bästa aktierna innan han hann göra det. Det visade sig att konkurrenten funnit människor på en av sina resor som var erfarna inom voodo. De hade gjort ett avtal att de skulle spå tiden åt honom ett antal år framöver.
Farbrorn förstod då att han bara skulle gå i illa förlust de kommande åren och därmed kanske bli tvungen att lägga ner allt så länge hans konkurrent hade voodo. Det var något han vägrade låta ske. Han fann en bok som idag tycks vara spårlöst försvunnen. I den fanns skrifter om andar och demoner. Svart magi.
Genom den boken hittade han en kontakt till andra sidan. Hela tiden visste han att det var farligt men han sögs in i det och vägrade släppa det när han väl var inne i det. Han sålde sin själ till djävulen i utbyte mot en framgång som skulle löna sig livet ut. Han fick allt. Allt han ville ha, som han ville ha det och när han ville ha det. Till en början gick allting bra, det kommande sex åren men efter dem insåg han att något var fel. Hans mänskliga vanor försvann. Det fanns sällan hunger till mat, sällskap, sömn, kärlek och allt annat som människor är i behov av. Han var fängslad i en förbannelse.
Det gjorde honom omänsklig vilket han till en början såg som en gåva men med tiden som gick insåg han mer och mer att det var faktorn att han sålt sin själ. Folk började undvika honom på grund av sitt snåle sinne och hans egenskap att lyckas stjäla till sig allt i sin närhet.
Men inte nog med det så hade förbannelsen ett erbjudande om en övermänsklig kraft. För att få den kraften krävdes först att förbannelsen drabbat en och sedan besvärjelsen. Han använde sig av en häxa för att genomgå omvändningen. Eftersom han var den första att genomgå transformationen visste han inte vad som väntade. Det visade sig att en smärta värre än tänkbar uppstod under hela processen som nästan var dödlig. Men klarade man den så hade man sedan kraften. Han valde kraften att läsa andras tankar", Pastor Willsson avbröt sig för att lasta över alla böcker på en vagn. Men jag visste ändå att han inte var klar med storyn. Han tog ett djupare andetag för att fortsätta. "Med åren lärde han sig mer inom ämnet och förbannelsen. Till exempel att den gick via gen. Alla hans barn ärvde den men han lade endast besvärjelsen på sina favoritbarn. De som ärvde den kunde själva inte veta om de hade den eftersom det inte märktes. Och om en vanlig människa, utom släktet skulle försöka sig på besvärjelsen var hen lika gott som död. En senare upptäckt var också det tragiska att en med Crusförbannelsen inte kunde bli havande med en människa. Inga barn kunde alltså skaffas och föra vidare släktet. Enda sättet att få barn var utifall båda hade förbannelsen. Så farbrorn studerade det länge tills lösningen kom. Det var ingen omöjlighet för en människa utan genen att få förbannelsen. Det var bara fruktansvärt riskabelt och dödshotande.
Flera experiment genomfördes och i princip alla dog. Det fanns inget knep att göra under besvärjelsen som kunde skydda utan det var beroende på hur människan var som avgjorde om man fick överleva. Efteråt om man överlevt kund man kalla sig crussean för människa var man inte längre. Men en sak som fungerade och höll döden på avstånd var kärlek. Visst överlevde endel utan kärlek besvärjelsen men om en crussean älskade en människa av hela sitt hjärta, i äkta kärlek så fanns det mer hopp för människan att klara transformationen. Men det måste vara äkta kärlek.
Allt som upptäcktes och hände inom Crusförbannelsen blev nedskrivet i en bok.
Men den senaste tiden har familjerna splittrats och alla arvingar utdött. Den enda kvarstående är Manny. Han har nyligen kommit på allt de senaste två åren och gör nu allt för att sprida den vidare. Det sägs finnas en försvunnen släkting som han skulle hitta hjälp med men enligt sanningen så är bara han kvar. Manny har genomgått många besvärjelser och försöker nu få alla krafter som går att ha. Han är dessutom ett bevis på att en crussean trots allt kan ha vanor som en människa", han avslutade genom ett försök till att skratta bort allt som om det vore en saga. Men jag hade tagit till mig vartenda ord. "Den här boken som han skrev ner allt om Crusförbannelsen i..?" Frågade jag. "Den blev stulen för många år sedan av hans konkurrent med voodon. Och vad jag vet så har den gått i arv sedan dess genom tjuvens släkt", svarade Pastor Willsson. Så boken fanns alltså kvar idag, hos någon som härstammade ifrån den släkten. "Vad hette den släkten?" Frågade jag och planerade redan nu ett noga inbrott där jag skulle slå sönder bakdörren mitt i natten och slå ner ägaren med bakdelen av en pistol och fort vara ute innan polisen hann larmas.
Det tog en stund för prästen att komma på namnet men när han väl gjorde det hamnade jag i chock. "Molander", svarade han.