Just A Game

Kapitel 41

🔹DITT PERSPEKTIV🔹

"Är Omar gay?!" Utbrast jag. Ogge suckade lätt men kunde ändå inte låta bli att flina lite. "Naturligtvis inte. Det var antagligen något han bara sa för stunden för att bli av med Emelie". Utan att jag visste varför så pustade jag ut inombords efter att Ogge sa det. Men istället dök en drös med frågor om Omar upp i huvudet. "Var det Omar som satte igång larmet? Varför då? Det låg blod på marken! Slogs Felix och Omar?!" Jag hörde hur min röst bröts på sista meningen och Ogge suckade tungt. "Du, jag går in till affären till de andra men du kan stanna här." Sa Ogge lugnt. "Jag följer med dig" sa jag bestämt men Ogge tog tag i min arm och såg allvarligt på mig. "Nej. De har säkert fullt upp och.." Han avbröt sig och verkade inte komma på fler anledningar. Jag såg irriterat ut genom bilrutan och fick se Diana och Wille lämna och gå mot ett annat håll än parkeringen. "Fullt upp? Och varför är då Felix och Oscar kvar där inne?" Frågade jag och pekade på de som nu lämnade. Ogge såg lite tveksam ut och slickade sig om läpparna. "Du stannar här." Sa han tvärt innan han gick ut och stängde dörren bakom. Men så fort han försvunnit in på ICA öppnade jag bildörren och gick ut. Jag skulle inte in i affären för där skulle jag bara bli utskickad till bilen igen så jag gick till närmsta busshållplats istället. Jag svor till när jag upptäckte att buss kortet inte var med mig. Jag gick då istället till fots. Jag tänkte att jag borde komma någonstans. Jag skulle i vilket fall bort från dem. Men efter jag promenerat en stund och droppar från himlen började falla så ångrade jag mig. Oturligt nog var det försent för biten jag gått jag var väldigt lång och nu regnade det på riktigt. Vattnet bara öste ner som hinkar och jag hade inget annat skydd än mina armar. Även fast jag var sur på Felix så ville jag ha honom hos mig nu. Det fanns ingen byggnad i närheten, inte ens något tak som jag kunde ställa mig under eftersom jag befann mig på en motorväg. Mina kläder vägde nu plågande mycket av allt vatten som bara la sig lager på lager över mig utan stopp. Jag ställde mig på sidan av vägen och böjde ner huvudet. Bilarna susade förbi och två som körde alltför fort efter varandra skvätte upp jordlerigt vatten på mig. Men så plötsligt stannade en bil framför mig. Jag såg långsamt upp på en röd gammal Volvo. Föraren hissade ner rutan och ett välbekant ansikte drog åt sig min uppmärksamhet. "Behöver du skjuts?" Frågade prästen från tunnelbanan.

🔹DIANAS PERSPEKTIV🔹

Vi såg Omar försvinna in bland parkeringen och sätta sig i förarsätet till en bil. Jag suckade lite eftersom vi inte skulle kunna ta bilen som Ogge och d/n satt i. Men Wille stannade inte upp som jag. Han gick fram till en bil som stod på tomgångskörning och ingen människa befann sig i den. Jag stod stilla stirrandes på hur han öppnade dörren till förarsätet och skulle precis sätta sig när han nickade åt mig att göra detsamma. "Aldrig i livet. Är du inte klok?!" Sa jag i protest mot den bilstölden jag annars skulle ingå i. Han tog tag i min arm och tog med mig runt bilen och knuffade in mig i framsätet. Själv sprang han snabbt runt och intog positionen framför ratten. Samtidigt som Wille backade snabbt och gasade iväg såg jag hur flera stirrade efter oss. Jag försökte säga åt Wille att polisen bara var vid coop och lätt kunde hinna ikapp oss men han verkade inte bry sig. Vi körde efter en svart sportbil, den som Omar var förare till. Han körde ut på motorvägen och vi efter. De hade börjat regna under tiden och nu regnade det rejält. Vindrutetorkarna var i full gång och jag såg på hastighetsmätaren att vi körde tillför fort än vad hastighetsbegränsningsskyltarna visade. Men jag märkte att för varje gång som bilen framför oss ökade tempot gjorde Wille detsamma. Vi körde så fort att jag knappt hann se de vi körde förbi när jag stirrade ut genom rutan. Vi sladdade flera gånger i kurvorna där vatten samlats som mest. Jag var orolig men bestämde mig för att vara tyst ända tills jag fick se en människa gå längs vägen där. "Wille, sänk farten!" Skrek jag när han själv inte gjorde det. Han lyssnade inte på mig och knappt svängde heller för personen vid sidan av vägen. Det gick fort och vi var snart förbi. Jag såg bakåt hur personen blev genomblöt av en våg som vi åstadkommit. Jag sa inget mer på hela även ända tills vi var inne i stan.

Omar parkerade vid en trottoarkant och vi en bit ifrån.

Regnet hade lättat och det duggade mest nu. Vi satt kvar i bilen och såg på hur Omar klev ur sin bil och gick längs gatan och stannade utanför en dörr till en affär. Han såg ut att vänta på någon är han fiskade upp mobilen ur bakfickan och gjorde något. Jag granskade Omar under tystnad. Jag kunde inte säga att han såg dålig ut för det gjorde han verkligen inte. Envist erkände jag att han nästan blivit snyggare. Han hade nya kläder i svart, röda sneakers och håret bakåtdraget. Jag undrade om han hade ändrats personligen också för då kanske han faktiskt kunde.. Jag avbröt mina tankar när jag fick se vad Omar väntat på för han såg upp. En tjej kom gåendes längs gatan och först när hon var riktigt nära såg jag att det var Becca. Jag rynkade ögonbrynen och försökte se om Wille också var lika förvirrad. Wille hade tagit fram sin iPhone, tagit fram kameran och zoomat så långt de gick. Man såg nu Omar och Becca tydligt hur de pratade. Inga leenden utbyttes utan allt verkade ytterst seriöst. Samtalet pågick inte särskilt länge men det avslutades med att Becca tog fram något som Omar tog och stack ner i jackfickan. De lämnade varandra utan handslag, uta en touchning vid varandra, inte ens minsta blick eller nickning. Becca försvann iväg, snett mot vårta håll och Omar fick vi se gå in på en nattklubb. Wille stängde ner mobilen och la en hand på min axel. "Okej, du far efter Becca och jag skuggar Omar?" Jag höll helt klart med för jag skulle inte kunna handskas med någon annan men det var bara ett problem. "Vart gick Becca?" Frågade jag lite förvirrat. Wille slog en hand för pannan "Okej, vi kör tvärtom!" Sa han snabbt och reste sig. "Vänta va? Nej, jag vill inte följa efter Omar!" Ropade jag efter honom. Wille vände sig om och kom nära fram till mig. En hand landade över min kind. Han såg djupt in i mina ögon "Du fixar det." Sa han lugnt och lutade sig fram. Jag lät honom kyssa mig sådär lätt på näsan för han försvann direkt efteråt och det gjorde jag med åt motsatt håll. Jag var snabbt framme vid dörren. Innan jag gick n drog jag över luvan på min tröja över huvudet så en bra bit av ansiktet doldes. Musiken bar bedövande och basen du köade lock i öronen så fort jag var inne. I ena sekunden var hela lokalen upplyst i lila och i nästa kolsvart och så höll det på. Blinkade ljus och oförberedda ljud gjorde det svår för mig att komma någon vart. Ganska snart hittade jag kapprummet. Jag sneglade försiktigt mot dansgolvet och fick syn på Omar utan jacka där. Jag skyndade mig in bland jackorna innan han fick syn på mig och började leta. Jag hade en ganska klar bild i mitt huvud på hur hans jacka såg ut eftersom jag kollat honom innan. Jag hittade flera svarta jackor och endel som jag misstog tills jag tillslut hittade Omars jacka. Hans doft avslöjade att det var just hans jacka. Det var riktigt mörkt men jag letade fram hans fickor på jackan och stack ner händerna. I ena fickan fann jag en lapp med ett klottrat telefonnummer på. Jag tog fram min mobil och fotograferade den innan den fick återvända till sin plats i jackan. I den andra fickan stack jag ner handen och kände något kallt och hårt. Först trodde jag det var hans pistol men den skulle Omar väl inte vara dum nog att lämna kvar i jackfickan? Nej det var något annat. Den hör saken var liten, en knopp fanns högre upp. Rund och glasaktig kändes den. Jag fick tillslut grepp om den och tog upp den i min hand. Jag höjde förvånat på ögonbrynen när jag såg vad det var. D/n dagliga parfym?

🔹FELIX PERSPEKTIV🔹

Ogge kom gåendes mot oss när vi stod i kassan. "Var är d/n?" Frågade jag när jag inte kunde se henne. "I bilen" sa Ogge och pekade bakåt. "Och hur vet du det, låste du?" Ifrågasatte jag. Ogge tvekade lite och skakade på huvudet. Vi höll precis på att packa upp varorna på rullbandet men det sket jag i. Jag släppte allt jag höll i och skulle precis gå till bilen när Oscar stoppade. "Jag gör det" sa han och försvann. Vi slängde upp resten på bandet med tempo och stressade på kassörskan som kolla surt på mig när jag sa åt henne att skynda sig. Efteråt när vi kom ut hade Oscar parkerat så nära som möjligt till ingången. Då fattade jag att nåt att nåt var fel. Oscar hoppade ur och slängde in alla grejor i bilen medan han snackade. "Hon är inte här". "Ogge vafan?!" Röt jag och Ogge suckade. Inom några sekunder satt vi i bilen i hög hastighet därifrån. Oscar körde för jag var upptagen med att få tag i d/n på alla möjliga vis. Tänk om hon var alltför synlig på parkeringen och tänk då om.. Jag spände käkarna vid tanken på allt som kunnat hända. Det hade regnat hon var säkert genomblöt. Ogge harklade sig. "Vad?!" Sa jag och var fortfarande förbannad över hur han bara kunde lämnat henne utan uppsyn. "Jo, bilen bakom oss har följt efter oss ett tag nu.." Jag kollade snabbt i backspegeln och stelnade till. Både bilen och föraren var väl igenkänd och jag visste direkt vad som väntade. Jag tog ett djupt andetag och försökte säga det så lugnt som möjligt så ingen panik skapades. "Okej, Oscar kör nu jävligt fort för Manny är bakom oss!"

🔹OMARS PERSPEKTIV🔹

*Suck, suck, suck..* satan-i-helvetes-jävla-kuksugar- jävel ..