Just A Game

Kapitel 90

Han gick före mig ner och jag efter. Jag kunde märka direkt att denna trappa ledde bra mycket längre ner under marken än vad Ogges trappa gjorde.. Eller hade gjort.

Källaren var också klart mycket större och modernare. Mörk med en svag belysning från halvcylinderformade lampor på väggarna. Golvet i en slags glänsande lagd sten och taket som var högt kunde förklara varför trappan var så djup. Jag undrade om Oscars familj var större för vem skulle behöva sådana här utrymmen? Wille visste iallafall vilken av alla dörrarna vi skulle igenom när vi passerade en lång korridor. Det fanns ingen soffa i rummet, bara hyllor och fåtöljer i skinn. Ett bibliotek gissade och jag och i en ring i mitten av rummet stod alla. De märkte att vi kom in och kastade en lättad men knappt leende blick.

"Men det är inte samma sak. Han är från Manny", sa Oscar. Diana nickade instämmande. Ogge såg ut att vara lika inblandad som någon annan och inte minsta berörd ut över att hans hus nyligen brunnit ner. Jag gick och placerade mig intill Felix som tog min hand. "Så hur ska vi göra då? Vi måste få reda på via honom vad Manny är ute efter. Vi behöver en vakt", sa Oscar. "Men vem?" Sa Wille. Samlingen avbröts när Omar kom in. "Jag", sa han som om det vore en självklarhet. Ingen annan hann säga något förrän Diana blev illröd i ansiktet och laddade upp för ett raseriutbrott. "DU DIN JÄVEL!" Skrek hon och såg ut att vilja kasta sig på honom. Omar såg förbryllat på henne. "Jag hatar dig!" sa hon därefter och fick Omar flina.

"Hur kunde du?!" fortsatte Diana.

"Vad?"

"Du sköt mig!"

"Så?"

"Jag ska döda dig!" skrek då Diana när reaktionen inte blev större.

"Lycka till", sa Omar.

Diana darrade av ilska är hon brände för nästa då Ogge avbröt. "Vänta, vad händer? Vad bråkar ni om?"

Diana höll käkarna sammanbitna och ögonen mörka när hon med rasande andetag skrek: "Omar sköt mig tre gånger i benet!"

Det var inte bara jag som hoppade till.

"Va?" Fick jag fram.

"Är detta sant?"

"Men Omar.."

"VAD FAN?!" Ropade både Wille och Oscar som tagit i steg framåt i led till Diana och i hot mot Omar.

"Vad snackar du om?" Frågade Omar. Han påmindes när Diana gav en övergående förklaring. "Du sköt tre skott i mitt ben på raken!"

"Två gånger. Sista gången var faktiskt med en sten", rättade Omar.

"Du sköt mig!" upprepade Diana iallafall.

"Bevisen är tveksamma", sa han. "Bevisen finns på mitt ben!" Sa Diana. "Jaja", blev svaret. "Kan du sluta?!" Sa Diana. Men diskussionen var inte över bara därför.

"Sköt du henne?!" Det var Oscar. "Varför? Vad har hon gjort dig?!" Fortsatte Wille och såg likadant som Oscar ut, på god väg att slå ner honom.

"Du ska vara jävligt glad att jag inte döda dig istället", sa då Omar. "Lägg av! Du skulle aldrig döda Diana!" Sa Wille. "Vad hindrar?" Omar höjde på ögonbrynen och fick båda killarna närmast att spänna musklerna. "Men håll bara tyst!" sa Diana. "Ja, håll käft! Du kan inte säga att du skulle kunna döda Diana", instämde Wille. "Jo, det kan jag?" Svarade han.

"Omar, håll käft." sa Wille.

"Wille, dra åt helvete." sa Omar.

"Nej, han har rätt", sa då Ogge. "Vi är i en grupp och då måste vi kunna lita och anförtro varandra. Vi kan inte hota någon".

"Vem har sagt att jag är med i nån grupp?" Skrattade Omar.

Felix klev då fram med frågan som hängt i luften ett bra tag nu.

"Det är dags du väljer nu, Omar annars kan du dra. Du har gjort försök på att döda alla här förutom mig, Ogge och Oscar. Du har lämnat, svikit haft planer där vi inte varit inblandade. Det räcker nu.

Antingen är du med oss eller emot oss. Vad väljer du?"