Just A Game

Kapitel 122

Felix reste sig "Jag hämtar pajen". Han tänkte alltså på fullt allvar tvinga dem att äta bären. "Nej!" sa jag. Blickarna vräktes mot mig. Jag andades tungt och såg mot den riktiga Omar. Han såg likadant tillbaka på mig. "Han", sa jag och pekade på den högra "Han är Omar". Jag ville inte se vilken slags blick Omar skulle ge mig så jag vägrade att ens titta. "Är du säker?" undrade de andra. "Ja", sa jag kart och tydligt. Felix nickade till Oscar och Ogge som med en frågande blick stod alldeles intill Becca om lov. De tog tag i henne som fortfarande var i samma skepnad som Omar. "Du kan transformera dig tillbaka nu", sa Felix. Becca såg bitchigt tillbaka "Det tänker jag inte göra." Felix sneglade lite frågande mot Omar. "Det är okej", sa han "Åtminstone finns det då två snygga i huset". Jag var säker på att han syftade på sig själv men när jag försiktigt såg upp kunde jag till min förvåning se att det var mig han såg på.

"Lås in henne i källaren", sa Felix. Hon gjorde inget motstånd nät de bar iväg med henne. Halvvägs nerför trappan så förvandlads hon iallafall tillbaka till sig själv. Jag trodde hon var envisare än så.

DIANAS PERSPEKTIV

Jag sprang ikapp Wille i korridoren. "Vart ska du?" undrade jag. Han svarade inte men ett svagt mumlande kunde höras muttras från honom. Jag fortsatte efter "Vänta!" sa jag. "Sluta följa efter mig", fräste han tillbaka. "Lilian är inte här", sa jag och fick genast Wille att stanna. "Jag vet att du letar efter henne..", fortsatte jag medan Wille bara stod med ryggen till mig "Men hon kommer aldrig vilja ha dig". Wille vände sig raskt om "Håll mun, Blondie", sa han och försökte verka tuffare än han var.

"Du behöver inte låtsas att vill ha mig. Du minns väl varför jag är här? För att du gjorde ett vad. Du skulle sluta plåga mig och alla andra om du bara fick mig. Och det är därför jag också är här. För att du är här och då måste jag också vara här för du typ 'äger' ju mig. Du vill inte ha så varför säger du bara inte det för då kan jag gå. Varför säger du inte det?" frågade jag. Wille svarade inte. Hans blick hade sänkts och jag såg hur hans temperament höll på komma ur kontroll. Trots det var jag inte rädd. "Jag vet varför", började jag "För du är rädd. Du är rädd att om du tvingar mig härifrån kommer d/n få killarna att spöa dig", Wille andades tyngre och blev röd i ansiktet. "Innerst inne är du räddare än vad jag är. Du är inte modig. Du är feg, en ynkrygg. Det enda du har är ett utseende och det tror du man kommer långt med. Sanningen är den att du håller på dö". Wille tröttnade på mina ord. Han sprang mot mig, tog tag i mina axlar och slog upp mig hårt mot väggen. "Jag kan inte dö." morrade han "Jag är en crussean med kraft. Jag kan inte dö", hans grepp blev hårdare om mig. Det gjorde fruktansvärt ont. Jag sa inget medan Wille bara nöp hårdare och hårdare. Då plötsligt tog han tag i halsen och all luft försvann. Synen blev mörkare och världen blev yr. "Jag har dödat förut och har inga problem med att göra det igen. Det är dags för dig att börja lyda mig. Du ska från och med nu tråna efter mig och vilja ha mig mer än något annat trots att jag inte vill ha dig. För annars kommer jag att Döda Dig. Är det uppfattat?" Jag kunde varken nicka eller få fram ett ljud. Jag kved fram något som läte. Faktum var att verkligheten nu höll på försvinna i samband med att mörkret tog skugga över mina ögon och Willes ord blev dovare och dovare. "Hör du mig? Du ska lyda!" Wille skrek och dunkade mitt huvud våldsamt mot väggen. Smärtor som min hjärna inte kunde registrera uppstod. "Vad händer här?" hördes en annan röst på avstånd. Greppet om min hals samt huvud släpptes och jag sjönk omedelbart ihop på golvet. Jag hostade och luft drogs djupt och besvärligt in i mina lungor, genom strupen som kändes krossad. "Inget", sa Wille "Vi pratade", han hade plötsligt backat två steg ifrån mig. "Om vad?" frågade Oscar som visade sig vara den andra rösten när jag såg upp. Wille grymtade något "Vi är klara nu", han och vände om och försvann nerför trappan. Jag hostade ännu och kände plötsligt hur Oscar stod alldeles intill mig. "Är du okej?" frågade han. Jag försökte svara men då min röst skulle tränga fram lämnade bara ett grinande svagt pip min munnen. Oscar föll ner på knä vid mig och tog sina händer runt mitt huvud. "Vart tog han någonstans?" undrade han. Jag kunde inte svara men pekade mot halsen. Oscar bet sig i läppen och rörde lätt med sina fingrar på de ställen som nu borde ha rejäla avtryck efter Wille. "Gör det ont?" frågade han sedan. Jag nickade lite tyst. Oscar nickade sedan han med "Han kommer aldrig röra dig igen", sa han och reste sig upp "Det ska jag se till", Han räckte en hand mot mig och hjälpte mig på fötter.

DITT PERSPEKTIV

"Vi kanske borde ha en vakt i källaren", sa jag efter att jag varit tyst ett bra tag. Felix tvekade "Vi vet inte ännu vad vi ska göra med henne. Men fri kan hon inte gå så länge hon arbetar för Manny".

"Jag kan förhöra henne", sa jag. På något sätt kändes det som om jag kunde det. Bara genom att tala med henne kunde jag kanske lyckas lirka ur henne vad för slags uppdrag hon hade. Felix gav mig en orolig blick. "Tänk om hon har fler krafter? Vi vet ju ingenting. Tänk om nåt händer dig!" Jag fångade snabbt hans hand och med ögonen försökte jag lugna ner honom lite. "Det är en dörr i vägen, hon kan aldrig..", började jag men Felix gav mig en skarp blick. "Nej, d/n nej", sa han "Vi riskerar inget". Jag suckade men nickade sedan bekräftande. "Så vad ska vi göra då?" Frågade jag. Felix lutade sig tillbaka. "Förbereda oss för krig, har vi kvar henne så har vi en gisslan. Vi kommer behöva alla krafter vi kan få emot Manny", svarade han. Jag tvekade innan jag öppnade munnen. Jag hade länge grubblat över detta och dess konsekvenser. "Borde jag förvandla mig till riktig crussean? Jag skulle bli odödlig, få krafter", sa jag. "D/n..", började Felix men jag fortsatte "Du skulle också kunna bli det. Jag älskar dig. Du skulle säkert kunna få en mäktig kraft!" Felix slickade sig om läpparna och såg mot mig. "D/n", sa han lugnt "Bara risken. Man kan förlora sina mänskliga vanor om man inte fattar kontroll. Hörde du inte vad Lilian sa? Risken för att dö ökar när man skaffar krafter. Tänk om du..", han avbröt sig "Vi skulle vara bundna till Manny och få kroppen frätande om vi bröt hans löften. För han är ledaren. Enda sättet är om vi dödar honom och då blir du ledaren".

Jag såg lika intensivt då mot Felix som han mot mig. Han suckade före mig "Det går inte. Vem skulle förvandla oss? Risken är för stor. Vi kan dö för lätt. Det är svart magi, är det inte?"