Just A Game

Kapitel 20

Vi tog jackorna och gick ut. Felix hade på sig zebratröjan under jackan och en svart matchande keps till. "Snyggt" sa jag när vi börjat gå. Han såg snabbt på sig själv och knuffade till mig. Han kollade mig från topp till tå. "Jävlar" sa han och smilade. Jag knuffade honom med axeln tillbaka. Då tog han ena armen om mig i en snabb kram innan ett mellanrum gapade mellan oss. Omar himlade med ögonen åt oss.

På vägen dit informerade jag Felix om vilka som skulle vara där och hur de var. Omar höll sig ett par meter bakom oss. Han pratade lite i telefon annars var mobilen hans sällskap. Jag berättade om vem som hade festen. Danne. Men jag sa aldrig något om han och mig. Istället sa jag att Julia och han var tillsammans. Vi väntade in Omar flera gånger, men så fort han var ikapp oss gled en lucka upp emellan oss igen. Vi började höra musiken från festen när vi var på topp i vårt samtalsämne om dålig musik. Vi gick rakt förbi huset längre bort alldeles vid en korsning. Alla var redan där. Ogge, Oscar och Diana. När vi var framme blev stämningen plötsligt en helt annan än vad den var innan. Felix vackra leende var som bortblåst. "Okej" började Ogge. "Wille är inte här ännu, så mitt förslag är att vi sprider ut oss där inne". Vi såg på varandra och nickade. "Nepp, så gör vi inte" sa Omar som kom gående längs vägen. "Det finns en stor risk att han redan är här. Och om ni inte vill avslöja skiten måste vi göra såhär" fortsatte han när han kom fram. "Blondie, gå in." Sa han och nickade mot Diana. Hon såg frågande tillbaka. "Vi andra kommer om tio minuter" han nickade mot huset och Diana vände sig om och gick. Jag kände hur mina ben blev till spagetti och jag darrade lätt på handen. Felix såg på mig. "Fryser du?" Frågade han. Ja, jag frös av rädsla. Jag var nervös och hade tänkt på precis allt som kunde gå fel. "Nejdå" svarade jag. Han log och tog min hand som han värmde med båda sina. Det hjälpte faktiskt. Bara att röra vid honom fick mig att bli lugn. Efter tio minuter som gått på tok för fort, vände Omar på klacken och vi andra gick efter. Felix händer var på väg att glida iväg men jag behöll en i en hand. I ögonvrån såg jag hur han sneglade på våra händer men han verkade inte bry sig. På gårdens framsida var två bilar tokigt parkerade och mopeder lite här och var. På altanen fanns ett bord med stolar till. Där satt några och endel på staketet runt om. Vid mopederna stod de vanliga. Dörren stod öppen och där stod en klunga människor. När vi gick in på gården tog jag ett hårdare tag om Felix hand. Han smekte den med sin tumme som i det-kommer-gå-bra. Jag lät den känslan få skölja över mig, men den varade inte särskilt länge. För medan vi gick uppför garageuppfarten på väg mot dörren kände jag plötsligt allas blickar på mig, på oss. Jag såg vissa peka och andra bara stirra. När vi kom fram till dörren öppnades klungan snabbt följt av flera ögon gloendes efter oss. Vi stannade i hallen. Oscar, Ogge, Felix och Omar såg alla åt varsit håll. Felix handgrepp hade lättat och jag drog snabbt bort den när jag förstod varför allas ögon var klistrade på oss. Det var nästan så att musiken stängts av. Nu började jag ångra allt. Det här var kapitlet som jag missat. Hur dum fick man vara? Självklart skulle något gå fel. Det skulle finnas någon konsekvens. Och det var just det här.

The Fooo var på festen.