Just A Game

Kapitel 117

Jag gick uppför trappan och tittade in till de rum där Lilian möjligtvis kunde finnas. Självklart fann jag henne i rummet Wille sov och i hans säng. Hon låg där med blod på kudden, vilket Wille själv inte verkade bry sig om det minsta. Han var djupt förstummad i ett granskande efter minsta rörelse. "Hon börjar kvickna till", sa Diana tonlöst och såg lite diskret mot Wille. Lilian vred lite på huvudet och stunden efter vacklade hennes ögon på glänt och de öppnade sig. Hon såg sig yrvaket omkring och var nog ännu inte kapabel till att sätta sig upp. "Kan jag få prata lite med henne?" undrade jag och log lite. Wille nickade utan att resa sig. Han hade nog inte förstått. "I enrum!" fräste Diana mot Wille innan hon våldsamt ryckte upp honom i armen. Förskräckt var han på benen och vacklade ut tillsammans med henne. Lilian hade haft ett tidigare stort köttsår i pannan men som nu oerhört snabbt började läka. "Är du okej?" undrade jag försiktigt. Hon log lite avfärdande "Jag hade nog väntat mig att han skulle reagera sådär", svarade hon. Jag blev lite rädd av den tanken. Gjorde Omar verkligen så med alla sina gamla förhållanden. "Det kan inte vara lätt att vara hans ex när han skjuter dom", sa jag. "Han skulle aldrig göra det utan anledning", sa hon självsäkert som om hon litade på honom. Det skulle ju inte förvåna mig om de kände varandra väl och av någon anledning så irriterades jag av den tanken. "Wille har aldrig berättat för honom sanningen. Omar vet bara att du lämnade honom", sa jag. Lilian nickade "Jag förstod det", sedan såg hon allvarligt upp mot mig "Och det är därför jag måste prata med honom".

"Det blir nog svårt. Omar har klargjort att han tänker skjuta dig varje gång han ser dig levande", sa jag beklagande. Hon såg upp mot mig återigen med en annan blick och plötsligt kändes det som om samma idé hade slagit våra huvuden. "Då får vi avbeväpna honom..", började jag. ".. Och få honom ensam med mig", fortsatte Lilian. Jag log lite mot henne och hon tillbaka. "Jag tror han är i köket just nu", sa jag. Lilian nickade intressant och reste sig utan minsta lilla tecken på huvudvärk. Det måste vara en av de alla knepen med att vara crussean.

FELIX PERSPEKTIV

Jag klev ur duschen och virade snabbt en handduk runt midjan. I spegeln såg jag hur mitt hår dyngblött droppade ner irriterat i ansiktet. Jag orkade inte torka håret så jag rufsade snabbt om det så det värsta for ur. Jag orkade heller inte styla det, hade jag varit Oscar skulle jag inte lämnat badrummet förrän jag dragit minst fem varv med vax i håret. Jag flinade lite. Den utseendefixerade jäveln. Jag drog en hand genom håret innan jag gick in till sovrummet. Det var lite mörkt men några lampor här och var lyste. Spotlights i taket och nån lampa på bordet. Ändå kände jag den där känslan bakom min rygg när jag skulle öppna garderoben. Jag var inte helt ensam. Jag vände mig snabbt om. "Shit du skrämde mig!" d/n låg på sängen och log lite.

DITT PERSPEKTIV

Jag gick på avstånd efter Lilian nerför trappan. Jag ville inte störa deras samtal. Bara iaktta. Utanför köket stannade jag vid karmen och jag Lilian signal att gå in. Hon nickade lite efter ett snabbt klargörande om att Omar faktiskt var ensam där.

I samma ögonblick som hon gick in lutade jag mig lite närmare för att höra. "Hej, Omar..", hörde jag hur hon försiktigt sa. Det enda som hördes därefter var hur en stol drogs åt sidan, hur någon reste sig, med en suck och med steg började närma sig den öppningen där jag gömde mig. "Nej, snälla vänta..!" sa hon. Jag var tvungen att luta mig ut lite för att se. Omar vände sig nonchalant om. "På vad?"

FELIX PERSPEKTIV

Hon sa inget utan bara låg där med korsade armar. "Kåt eller?" frågade jag lite skrattande för det såg verkligen ut så. Jag väntade henne att skratta bort det som hon brukade göra. "Om jag är. Jag är lika kåt som ligget i bilen", svarade hon. "Du minns ju inte ens det i bilen", sa jag medan jag rotade efter björnborg kallingarna. "Men jag gör det nu och jävlar vad du körde mig". Det fick mig snurra runt och rynka ögonbrynen någon sekund.

DITT PERSPEKTIV

"Jag vill prata med dig", vädjade Lilian. "Låt mig va", sa han trött. Stegen kom närmare utgången och jag tryckte mig mot väggen. Omar visade sig sedan komma ut och han fick genast syn på mig. Jag var påkommen som tjuvlyssnare. Han suckade "Det fattades ju bara dig också", han gjorde en omväg runt mig och gick ner i källaren.

FELIX PERSPEKTIV

"Har du druckit?"

D/n ryckte på axlarna och satte sig upp och prutade med brösten. "Jag gillar ditt hår sådär. Det ser raffigt ut.. Sexigt", hon bet sig i läppen på ett vis jag aldrig sett henne göra "Hur duschade du för att få det så? Kan du visa mig..?"

Min handduk höll på halka ner men jag tog emot den innan den precis hann passera skrevet. "Ta inte upp den. Jag gillar dig bättre utan", sa hon. Jag började ana att hon var sinnessjuk när hon reste sig och kom fram. "Jag slår vad om du vill att jag tar av mig också".

"Okej, det räcker, d/n", sa jag och höll upp mina händer lite mot henne. Då tog hon mina händer och pressade dem mot sin byst. "Kom..", viskade hon och drog mig mot sängen men lyckades inget vidare när jag släppte. "Gå ut."

DITT PERSPEKTIV

Jag gick uppför trappan mot rummet. Jag ville inte ännu tro att Lilians och min plan var misslyckad. Vi hade bara inte börjat ännu. Jag öppnade dörren till sovrummet. Felix satt påklädd, lite blöt i håret på sängen. Han reste sig ge st och såg mystiskt mot mig. "Har du nycktrat till dig nu?" Jag var beredd att ifrågasätta vad han menade för jag hade absolut ingen aning om vad han pratade om.