Just A Game

Kapitel 74

(LÅTTIPS: Blurred Lines-Robin Thicke)

"Ogge!" Var det första och enda jag ropade så fort jag kom innanför dörren. Jag hade nästan sprungit från kyrkan utan någon större förklaring till prästen mer än ett vänligt tack för informationen och hejdå.

Jag fick en svar i form av en grov rap ifrån köket. Jag stormade in med ett lätt flämtade efter springandet. Jag fick se att Oscar fått en suparkompis som också gillade öl, Ogge. "Hej", sa de med halvhesa morgonröster. "Var det kul i skolan?" Frågade Ogge och flinade lite åt att jag var hemma så fort. "Ogge, var är din pappa?" Frågade jag. Oscar var genast klarvaken. "Och vad ska du med Ogges farsa till?" Jag hörde hans peddoironi i rösten men hade inte tid att blänga på honom. "Han är inte här", sa Ogge. "Var är han då?" Frågade jag. "Vet inte", svarade Ogge. Inte särskilt förvånande för mig att killarna inte höll reda på sina föräldrar men nu hade plötsligt allt blivit allvar. "Var är dina föräldrars rum?" Reaktion kom från dem båda och Ogge rynkade besvärat på ögonbrynen till en fråga "Vad tänker du göra?" Jag övervägde att tala om för dem men jag tvivlade på att det visste om. "Jag ska hämta en sak som din pappa har ärvt!" Det var inte meningen att det skulle låta så snäsigt men när det väl var sagt så fick killarna samma temperament de med. "Blanda intern min farsa i det här!" Sa Ogge. "Jag lovar det är pengar!" Sa Oscar bestämt. "Det är en bok!" Överröstade jag skarpt. "Med pengar i kanske!" Skrek Oscar tillbaka. "Vad bråkar ni om?" Avbröt Felix och kisade mot ljuset. Det syntes att han nyligen kom från sängen. Han lutade sig mot dörrkarmen med sexig morgonruffs i håret som han irriterat drog undan från ögonen. "Godmorgon", sa jag mjukare och log mot honom. Han gav mig ett charmig ögonkast tillbaka. "Hon tänker sno nån fucking kukbok från Ogges farsa!" Ropade Oscar. Jag suckade åt Oscar. "Vad är det för bok?" Frågade Felix och gäspade. "En bok som han har ärvt! Det står saker i den som jag vill läsa. Den är gammal", sa jag. "Är det till något skolprojekt eller?" Frågade Ogge som försökte genomskåda mig. "Ja precis! Jag fick den uppgiften i skolan idag", sa jag och nickade intensivt mot honom. "Du har inte varit i skolan på hela veckan", sa Diana som kom in hand i hand med Wille. "Jag var där idag", sa jag. "Nej, det var du inte. Danne spammar på sms varje gång du inte kommer och det gjorde han idag också", sa Diana bestämt. Ogges förtroende till mig sjönk och han såg istället nu mystiskt på mig. "D/n, vad är det för bok?" Frågade Felix och det var precis vad alla undrat för nu såg alla på mig. Sanningen måste ändå komma fram tänkte jag lugnt för mig själv. "Det står bara lite fåniga saker om Mannys förbannelse i den. Inget intressant", sa jag ganska tyst men att alla hört stod klarare än någonsin för nu stirrade alla på varandra. I två sekunder var det knäppt tyst men direkt efter att Oscar, Ogge och Felix utbytt en diskret blick med varandra blev det liv. Alla reste sig samtidigt och sprang ut ur köket. Oscar och Ogge välte flera stolar på vägen så instängda som de satt bakom bordet. Jag hade ledningen till en början eftersom jag stod närmast men vid trappan gick the 'foo' om mig med tekniken att ta två trappsteg i taget istället för ett. Varför Diana och Wille också sprang var lite märkligt men jag antar att de bara såg det som värdefullt att kämpa för. Jag knuffade mig hårt fram och snubblade nästan väl uppe. Oturligt nog fick killarna försprång eftersom deras lokalsinne inom huset var bättre än mitt. De hittade rummet snabbare. Jag for som ett skott efter och gjorde entré ungefär samtidigt som Diana och Wille. Men väl där blev vi stående för var kunde man möjligtvis förvara ett antikt arv? I ett ryck snabbt som en blixt hade alla spridit sig ut i rummet på olika ställen med förvaring rotandes. Vi var inte särskilt försiktiga och rummet såg snart ut som en terrorattack. Oscar och Wille letade på simpla ställen som under sängen eller på skrivbordet. Men Ogge och Felix letade på mer svåråtkomliga ställen som garderob, lådor och efter lönnluckor i golvet. Diana och jag angagerade oss i att leta på dammiga områden som sällan användes och som mer var ägnade åt förråd.