Just A Game

Kapitel 25

Becca fortsatte efter oss och gång avståndet emellan oss minskade. En kurva väntade oss framåt med ett hyreshus. Vi började gå snabbare. Jag vågade knappt titta bakåt utifall hon stod bakom vår rygg eller nåt. När kurvan kom svängde vi och kom utom synhåll för henne. Blixtsnabbt tog Felix min hand och sprang till hyreshuset. Jag var inte beredd men var snabbt ikapp honom. Felix sprang nerför en trappa som antagligen ledde till en tvättstuga. Dörren var låst när han ryckte i den och han svor till. "Vad gör du? Varför gömmer vi.." Han la en hand för munnen på mig och drog oss båda in mot hörnet och viskade "scchh" i mitt öra. Vi lyssnade och hörde fotsteg ovanför oss. Personen stannade upp i några sekunder innan fotstegen gick vidare och avlägsnades. Felix tog bort handen från min mun. Jag stirrade på honom "vad var det där? Vem gömmer sig för sitt ex? Hon vill antagligen bara prata". Men Felix bara skakade på huvudet. "Tro mig, hon vill mer än prata om det" sa han. "Vad menar du?" Frågade jag och vi lämnade gömstället och började gå tillbaka. "Hon tänker hämnas" sa han. "Hämnas på vem då?" Frågade jag. "Den nya. Min nästa flickvän alltså" förklarade Felix. Jag rynkade ögonbrynen "Men du har väl ingen ny?" Frågade jag. Felix såg på mig och skrattade "Nej, hon trodde väl du var det" och blinkade.

Vi öppnade dörren till Ogges hus. "Hallå?" Ropade jag. Snabba trappsteg hördes och upp kom Ogge. "Bra att ni kom. Wille börjar bli lite jobbig och Omar.." Började han men avbröt sig själv. "Kom bara ner" sa han innan han återvände tillbaka. Vi tog av oss jackorna men behöll skorna på och gick ner. Båda dörrarna var stängda när vi kom ner och det var silvertejp runt kattluckan till Willes dörr. Vi gick in till TV-rummet och bemöttes av Oscar som kom fram. "Asså det går förfan inte!". Vi såg frågande tillbaka. "Wille har fortsatt skrika och typ fälla oss genom luckan när vi går ner för trappan. Och han vägrar snacka" Fortsatte Ogge. Diana satt uppkrupen i en fåtölj och lekte med mobilen. "Jag hör inget?" Sa Felix. Oscar suckade "Omar slog ner honom och tejpade igen luckan.. ". Jag sneglade bort till Omar. Han satt med fötterna på bordet, mobilen i handen och verkade inte helt koncentrerad i vårt samtalsämne. "Hur ska vi få Wille att snacka? Muta honom?" Frågade Ogge. Felix ryckte på axlarna. "Ni gör fel. Ni använder fel metoder och har fel taktik." Sa Omar kort bortifrån soffan. Jag såg frågande på alla. Oscar gjorde tecken mot Felix och mig att följa med. Vi gick upp till övreplanen. "Gör ni fel? Varför lyssnar ni inte då på Omar?" Frågade jag. Jag såg att Felix visste men såg på Oscar. "Vi tror att Omar vet hur man ska göra och han har anmält sig till att vakta Wille ensam. Men risken att det blir våldsamt och någon skadas vill vi inte ta." Sa Oscar. "Vad säger Diana?" Frågade jag. "Hon håller med Omar". "Hur gör vi?" Frågade Felix. "Förhandla?" Sa Oscar och Felix nickade.

Hela dagen turades vi om att sitta utanför Willes dörr och prata. Vi mutade med mat eller extra kuddar. Omar bara suckade åt oss men vi lät aldrig honom sitta vakt. Vi höll på hela kvällen och halva natten och Wille gjorde allt för att irritera oss. Hans skrik, bankande och lögner började gå oss på nerverna.

Tillslut satt alla i soffgruppen helt utmattade. Vi såg tveksamt på varandra innan vi sa det som var överenskommet. "Okej Omar, du får vara vakt." Omar såg inte alls överraskad ut, snarare som om han gått och väntat på det. Han reste sig ur soffan och försvann upp på övervåningen. Vi var alla snart efter honom. Han stod i köket och hällde upp en öl i ett glas. Sedan tog han fram en vit burk från fickan med något pulver i. Han hällde i lite i glaset. "Vad är det där?" Frågade Diana. "Bara för att han ska somna" svarade han och blandade om. Jag tittade närmare på burken som han lämnat kvar på bänken. "Är det droger?!" Utbrast jag. Han vände sig kvickt om. "Håll nu jävligt masken. Wille vet inte ännu att jag är vakt så gå nu ner och ge den här till honom och se till så han dricker allt! Okej?" Jag tvekade och såg på de andra killarna. De nickade så jag tog glaset och gick sakta ensam ner för trappan. Jag tog lös tejpen till luckan och placerade ölen precis intill. Jag var snabbt ute med handen och la tillbaka tejpen innan jag gick upp. Omar såg nöjd ut. "Nu dröjer det inte länge" sa han och såg på klockan. Jag tror inte någon visste vad Omar gjorde men när klockan var 02:34 gick han lugnt ner och låste upp dörren. Han tog ut alla kuddar, mat, och skruvade bort den enda glödlampa som fanns där inne. Han öppnade ett skåp utanför där man justerade värmen. Omar stängde av värmen helt inne i förrådet sedan nickade han mot Diana. "Du som är van, gå in och klä av honom och se till att han bara har kallingar på sig". Jag spärrade upp ögonen. "Omar, han kommer frysa ihjäl!" Protesterade jag. Han himlade med ögonen "gränsfall" svarade han och höll upp dörren för Diana. Hon gick gjorde precis som Omar sa och kom snart ut med Willes kläder i famnen. Jag vände mig om mot Felix, Oscar och Ogge. Åtminstone de borde väl reagera. "Det här tortyr" sa jag. "Jag tror det är bäst att du går och lägger dig" sa Felix bara och tog min arm och började gå uppför trappan. Jag bromsade farten men då ställde sig Oscar bakom mig och de nästan bar upp mig när jag försökte stoppa dem. Att Wille skulle dö var enkelt och det gick fort och skulle snabbt vara över, men att tortera skulle dra ut på det hela och smärtan skulle alltid plåga mig. Jag ville inte vara bödel i någon tortyrkammare!