Just A Game

Kapitel 85

Att kalla baren 'bar' var en underdrift. Visst hade stället en bar, gigantisk därtill men detta var en klubb. En klubb där dessutom inte vem som helst var välkommen. Det var inte VIP-inträde men det var ett tydligt mönster efter hur alla var grupperade och släppte inte in vem som helst. Särskilt inte mig. Jag hade direkt blivit dömd till att vara utfryst. Det var ungefär raka motsatsen till hur Omar och Mikaela blev behandlade. Alla visste vilka de var och likaså smälte de in i alla slags umgängen. Jag kände mig som en irriterande stalker efter dem och ville inte få folk att uppfatta mig värre än vad de redan gjort. Jag satte mig på en av barstolarna kring baren och beställde en öl. Jag drack knappt något av den eftersom jag hatade idén av att dagdricka så jag lät den stå bredvid mig som någon slags status för åskådarna runt om mig. Den dunkande musiken hindrade mitt huvud från att tänka klart och det irriterade jag mig på. Jag behövde klura ut hur jag skulle uppföra mig, bete mig beroende på vad Omar hade för planer. Ville jag få reda på det skulle jag vara smart och inte låtsas om mitt letande.

Ett ständigt blinkade av en ljussättning blixtrade i olika färger gång på gång och gjorde en virrig i tanken över om man var blind eller ej. Plötsligt slog sig Mikaela sig ner vid stolen bredvid mig. Jag var förvånad över att hon valt mig som sällskap eftersom många andra verkade söka hennes uppmärksamhet. Hon beställde en drink jag aldrig hört talas om förut och plötsligt kände jag ett starkt behov att klunka ifrån mitt eget glas. "Brukar du ofta hänga ute?" Frågade Mikaela. Hon måste sett mitt intresse till detta och dragit den slutsats som jag inte ville hon skulle ha som uppfattning av mig. Jag hade lust att tala om vilken 'party-girl' jag egentligen var och hade platsen i mitt umgänge som den våghalsiga och populära. Men jag bara ryckte på axlarna så hon inte skulle lära känna mig. Jag litade inte en sekund på Mikaela sedan den grejen om Casper avslöjades. Hon kunde mycket väl vara på uppdrag av Manny. Jag blickade ut över stället och fann strax Omar tillsammans med någon i långa ben. Det var hans andra tjej han limmade på sedan vi kommit hit. Han hade trots det andra diskret väntande på honom. Jag undrade hur många tjejer i denna 'bar' som på fullaste allvar trodde att de hade ett distansförhållande med Omar. Synd om dem. "Du är van", konstaterade Mikaela när hon såg min blick. Hennes glas var halvt tomt men tvivlade på att hon var onykter. "Va?" Frågade jag. "Jag ser att du är van. De flesta brukar reagera när de ser hur Omar uppträder mot tjejer. Men du tycks ha sett det förut", förklarade hon. Ja, jag hade sett Omar leka med tjejer förut, faktum var att jag själv 'testat' den leken med honom. Jag ville inte ha tillbaka den flashbacken. "Ja, det är som hans hobby. Du verkar inte heller brydd", sa jag. Mikaela skrattade lite förvånat. "Nej, det är jag som har lärt upp honom", jag försökte låta bli att spärra upp ögonen när hon sa det. "Har du fått honom till att bli..?" Jag hoppades hon skulle fylla igen meningen för jag hade ännu inget uttryck för Omars beteende. "Till att bli som han är? Nejdå, men jag lärde honom endel om kvinnor och deras svagheter", sa Mikaela. "Hur blev han.. Som han blev då?" Frågade jag och smakade på ölen. "Det har blivit genom åren. Men hans nonchalanta stil till livet har blivit starkare med jämna mellanrum", Mikaela verkade kunna endel fakta om Omars liv. Frågan var bara varför hon skulle berätta det för mig eftersom hon stod på andra sidan. "Hur kan ni vara vänner? Ni är ju fiender", jag tvekade strängt innan jag förmådde mig sälla frågan. Mikaela skrattade bara "Det hindrar väl inte vänskapen? Vi är inte emot varandra men vi står för motsatta saker. Alltså om jag skulle få i uppdrag att göra Omar illa skulle jag inte utföra det. Jag skulle aldrig kunna skada honom", sa Miakela. Jag nickade till svar. Jag sneglade bort mot Omar. Han stod med två tjejer och en arm om båda nu. Jag var imponerad över hur han bara kunde låtsas men samtidigt hatade jag faktumet att ingenting egentligen betydde något för honom. "Han tror inte på kärlek", jag sa samma sak som The fooo sagt till mig. "Jo, det gör han. Han har bara aldrig upplevt kärlek", sa Mikaela. "Vad är då det där?" Frågade jag och nickade mot han i hörnet med sitt antal brudar kring sig. "För honom är det där just a game. Bara ett spel."