Just A Game

Kapitel 116

Rött blod sipprade fram från Lilians huvud och ut på det vita kala golvet.
Willes knän vek sig och medan han skyndade fram kröckte hans rygg allt mer tills han slutligen sjönk ihop bredvid Lilians kropp. Genast brast han i grått och hulkade fram sitt jämmer. "NEJ!" skrek han och kramade hårt hennes livlösa hand.
Omar blåste av den övriga röken efter skottet från pistolen. Jag bara stirrade när han lät den falla till fickan och utan ett ljud eller minsta blick lämnade köket.
Jag hade så haft fel. Det jag trott om att Omar innerst inne hade någon kärlek som kunde visas till sin enda älskarinna han haft bevisades vara fel när han så kallblodigt sköt henne.
Jag var chockad och andades tungt. Jag var heller inte ensam om det för resten av alla samlade stod i ungefär lika skräckställd ställning som jag. Willes tårar började bilda en mindre pöl på golvet medan han vrålade. Felix försökte hyscha ner honom. "Wille, lyssna hon är inte död", sa han tröstande. Wille kvicknade genast till och såg upp. "Va?" hans tårar tycktes mer vräka ut av glädje nu. "Crusseaner är odödliga mot fysisk våld", förklarade Felix. Wille blev genast orolig igen "Men varför är hon död nu då?!"
"Hon vaknar nog snart", sa jag. "Men då kan hon väl inte ligga här??" Wille såg sig desperat omkring innan han försökte lyfte upp henne i sina armar. Han klarade det nästan ända till Diana kom till hans undsättning. De tog i varsin ände om henne och tillsammans bar de ut henne.
Felix såg på oss övriga som var kvar och suckade. "Hon kan inte stanna här. Han kommer bara göra det igen", sa Felix och satte sig ner.
Oscar och Ogge nickade.
"Varför gjorde han det?" undrade jag efter några sekunders tänkande. Felix såg upp "För att Lilian svek honom, vilket han aldrig kommer erkänna. Hon valde Wille framför honom", sa Felix.
Oscar och Ogge nickade.
Jag mindes redan då att inget av det stämde. "Nej, det är en lögn. Hon sa det bara för att inte skada Omar!" det var nästan så jag log.
Oscar och Ogge grimaserade.
"Vänta vad sa du?" Felix reste sig lite. "Det är sant. Wille och Omar slogs så mycket om Lilian för de var ute efter Crusförbannselsen. De visste att hon hade den och att hon lovat ge den vidare till den hon älskade. Men när det verkligen gällde så kunde hon inte ge förbannelsen vidare till personen hon älskade, Omar. Hon såg det som ett straff att drabbas av förbannelsen och kunde därför inte utsätta Omar för det och förstöra hans liv. Så hon valde Wille men när han fick reda på det hela blev han så ursinnig och kände sig bedragen så han dödade henne. Hon återuppväcktes av Manny och fick en kraft som odödlig så ingen skulle kunna döda henne mer".
Oscar och Ogge tvekade men samtidig av förvåning. De var nog inte helt redo att släppa den teori de så länge burit på över varför Wille, Omar och Lilian splittrades.
"Men Omar dödade ju också henne nu så han är väl som Wille ändå?" sa Oscar.
"Egentligen inte", sa Felix eftertänksamt "Han visste att hon skulle överleva eftersom han var med i Orvars hus när vi fick reda på det. Men han gjorde det ändå..".
"Ja, och varför?" undrade Ogge. "Självrespekt", sa Felix "Han gjorde det för att hon svek honom. Omar tror att hon svek honom. Han är säkert sur på Wille också som inte berättat att hon lever. Han vet väl inte om sanningen?" Felix tittade mot mig. "Inte enligt Wille. Lilian sa det samma kväll och han blev en crussean innan han dödade henne", sa jag.
"Isåfall måste Omar verkligen prata med henne", sa Oscar och fick alla att nicka instämmande.
"Jag ska snacka med vem?" Omar stod lutad mot dörrkarmen när vi vände oss om. Jag blev lätt skrämd. "Lilian. Hur skildes ni åt sist?" undrade Felix. Omar låtsades som om frågan aldrig blivit ställd utan reste sig ur sin ställning och gick fram till bordet där tillbringaren med whiskey stod. "Du borde inte skjutit henne", sa Oscar. "Jag ångrar det inte", sa Omar och hällde upp. "Hon överlever", sa jag "För hon kan inte dö". Omar svarade inte. "Hon har väääldigt många liv", rättade jag. "Och jag har väääldigt många skott", Omar flinade snabbt mot mig. "Du måste prata med henne", sa Ogge. Omar vandrade fram med sitt glas i handen till honom. "Nej, OG", sa han lite allt för vänligt. "Vad tänker du göra då?" Frågade Felix. "Ladda pickan", svarade han. "Lägg av. Du kan inte hålla på skjuta henne varje gång hon vaknar", sa Felix. "Jo?"
Felix suckade. Omar verkade leta efter något i fickan. "Men var är min lille vän?"
"D/n har den", sa Oscar. Omar ställde sig jämte med mig och smilade brett. "Hit med den", bad han gulligt och viftade otåligt med handen. Han syftade på mobilen vi beslagtog ifrån honom tidigare. Jag tvekade lite men tog sedan upp den och gav över den.
"Den andra också", sa Omar. Men jag stannade upp. "Jag tycker du ska prata med Lilian", sa jag.
Omar himlade med ögonen. "Nä, men behåll den då. Den var ändå slut på laddning", därefter vände han sig om och gick ut samma väg som han kom in.
Jag vände blicken mot Felix. "Vad nu?"
Han bet sig i läppen. "Då får vi gå över till fas 2: tvång".