Just A Game

Kapitel 51

Han kom hela vägen fram till mig och la en granskande han runt min haka. "Inte vill vi väl skrämma en sån här skönhet?"

"Du", fick jag fram och stirrade på honom. "Känner du mig?" Frågade han och kom närmare mig. Killen var lång, snygg, brunt hår och hade jaktbälte. Jag visste inte hur men det var något med honom som påminde om något gammalt. Jag granskade honom noga men det enda som kunde ge förklaring till hans igenkännande var rösten. Det var han som hotade i telefon. Mina ögon mörknade. "Mitt namn är Casper och du måste vara d/n?" Sa han och flinade lite på det sista. Jag svarade inte utan drog försiktigt ihop kläderna som killen innan skurit sönder. "Okej, d/n. Jag kommer ta detta mycket enkelt och kort. Vi behöver ditt blod och kommer därför nu fylla detta rör med det, känns det okej?" Han hade en läskigt snäll och glad tonart medan ögonen var svarta. Jag trodde han skämtade men fick genast tankarna på annat när jag blickade ut över alla killarna som stod runt omkring. "Var är Omar Rudberg?" Frågade jag. Casper såg ut att tappa tråden för en sekund. "Vette fan, han stack för länge sedan. I allafall så vill vi denna gång bara ha ditt blod så ta det lugnt", sa han och sträckte sig efter en större och tommare spruta än den tidigare från bilen. Jag backade förskräckt bakåt och kröp upp benen som i försvar. Casper gjorde en irriterande rörelse med händerna och andningen som att jag skulle andas in och ut. Sedan närmade han sig med sprutan. Då skrek jag och reste mig i en ansats för att springa. Då knäppte Casper raskt med fingrarna i en signal och på mindre än en sekund höll alla killarna i mig förutom Casper själv och slängde mig tillbaka ner på golvet. Jag skrek men det var inget som störde dem. Vad som däremot var i vägen var mina desperata rörelser som de enkelt fick kontroll över genom att hålla fast mig. Iochmed att jag spände kroppen gjorde det desto mer ont när sprutan stacks in i min arm och jag kunde sakta se hur behållaren fylldes med en röd, tjock vätska. Det gjorde inte ont men killarnas grepp om mig gjorde ont och om jag inte misstog mig så skulle jag svära på att det försökte knåda ur blodet från mina ådror. Casper höll på överdrivet länge och slutade inte förrän sprutan var helt, på linjen full. Då släppte alla och återgick till sina platser. Jag hämtade mig genom att andas och dra mig undan så gott det gick mot väggen. Casper såg stolt och beundrande på behållaren med mitt blod. Sedan vände han blicken mot mig. "Du förstår, vi skulle behöva din pojkväns blod också", sa han och plockade fram något annat ur sitt bälte. "Ni ger fan i Felix blod!" Skrek jag men då höll redan Casper framme en påse med ett provrör med kork i. "Så du ska få ett litet uppdrag av mig. Nästa gång vi möts igen vill jag att har med dig detta rör fyllt med Felix blod, okej?" Sa han och verkade inte ens ha hört min höga protest. Jag tvekade för tänk om detta var det enda som de verkligen ville oss? Bara lite blod? Då kanske de skulle låta oss vara sedan. "Är det det enda som behövs? Är vi fria sedan?" Frågade jag försiktigt. Casper flinade mot mig innan han med all säkerhet skakade på huvudet som om det vore ett skämt det jag just sagt. "Då kan ni drömma om Felix blod!" Fräste jag åt dem alla. "Okej, då får vi väl hämta Felix själva men då är det inte säkert att han har så mycket blod kvar i kroppen efter det", sa Casper och nickade långsamt. Då var jag snabbt framme med händerna och ryckte åt mig påsen. "Babe", sa killen som tafsat på mig mest av alla. "Om du inte har med dig röret så kommer du inte undan mig med din sexiga kropp", han flinade ett peddofiliskt leende. Casper skrattade till lite. "Brian, stackarn har ingen tjej att knulla", sa Casper och såg lite på mig. "Det lär väl knappast du ha heller!" Sa jag kaxigt tillbaka. Casper bara flinade mot mig men verkade inte ta till sig det jag sa. "Men så gör vi. Nästa gång träffas ska du ha med röret med Felix blod eller så får alla i detta rum som vill, en hel timme var med dig." Killarna i bakgrunden skrattade och log nöjt mot varandra. En näsduk hamnade framför mitt ansikte och tvingade mina ögon till att endast se svart. Jag leddes någonstans som jag antar var bilen eftersom det guppade och jag för det mesta satt ner. När bindelsen för mina ögon rycktes bort var vi på parkeringen till hotellet. De visste vart vi bodde.

En kille jag sett bland killarna i det mörka rummet öppnade dörren och föste ut mig. Killen som körde lutade bak huvudet. "Och du kan hälsa Oscar att omregistrera bilen fungerar inte". Dörren small igen och jag stirrade efter bilen medan jag la deras regnummer på minnet. Det fanns inte en chans att jag kunde gå in på hotellet så som jag såg ut nu. Blodig, utrunnen mascara över ansiktet och sönderklippta kläder. En tur till närmsta butik blev det jag snabbt köpte kläder och tvättade av blodet och mascaran från kroppen på toan. Efter det vågade jag mig till hotellet. Så fort jag var innanför dörrarna och på väg mot hissen ropade nån på mig. "Eyyo!" jag vände mig om mot baren i resturangen där ljudet kom ifrån och fick se Wille. Jag gick fram till honom där han satt i en barstol med ett nästan tomt glas i handen. "Var har du varit?" Frågade han. "På stan", sa jag och blickade på kläderna som jag köpt. Han kollade snabbt på dem och nickade. "Har du hört nåt om Diana?" Frågade jag men då skakade han bara på huvudet. Då vände jag mig om för att gå upp men då bromsade han mig. "Jag skulle inte gå dit upp om jag vore du", sa han och rapade. Jag höjde på ögonbrynen och det gjorde ont efter ett slag som träffat min tinning tidigare. "Asså, det är typ bara lite livligt där uppe efter att du försvann.. Alla har nyss kommit tillbaka hit efter att ha letat dig." Ytterligare fler rapar gjorde meningen otydlig för Wille att uttala. Jag struntade i honom och tog hissen till fjärde våningen. Väl uppe funderade jag över att bara gå in till mitt rum men då skulle jag antagligen senare få en utskällning för det så jag gick därför till Ogges och Oscars rum.

Jag kunde bara säga att Wille hade rätt för så fort jag öppnat dörren och gjort mig synlig för hela rummet så började livet. Felix var inte i sikte men Oscar och Ogge gjorde tillräckligt för att få rummen bredvid att undra. "Shit var har du varit?!" Sa Oscar och reste sig hastigt ur soffan. "Vi trodde ju du blev kidnappad eller nåt jävligare!" Sa Ogge och kom fram till mig. Jag svarade inte på någon av dem vilket gjorde situationen värre när Oscar ropade "Felix!" Då hoppade jag till och började genast oroa mig för om jag inte tvättat bort mascaran tillräckligt noga. "D/n är här!" Sa då Ogge och tog tog i min arm. Jag drog den snabbt tillbaka och pep kvävt av smärta för det var samma arm som Casper tagit blod ifrån. Ogge såg frustrerat på mig men jag bara såg bort med blicken utifall han skulle genomskåda det i mina ögon. Felix kom ut ifrån ett annat rum. Så fort han såg mig blev hans blick stel. Jag var på väg att försiktigt säga 'hej..' Men inga ord behövdes. Felix tog min hand och förde mig direkt till hans rum. Där var det bäddat och fint. Personalen måste ha städat för nu var det inga som helst tecken på att vi ens vistats i rummet. Jag satte mig på sängen men han stod kvar i dörröppningen. "Vart har du varit?" Frågade han. Jag var snabb med svaret, kanske alltför snabb. "Bara ute". Det var då han såg det och kollade lite misstänksamt på mig. "Nya?" Frågade han och nickade mot min outfit. "Ja", svarade jag och log lite. Han nickade långsamt och besvarade leendet snart. "Vart bara lite orolig när du inte svarade på mobil."

"Aa, du vet, det var rea så jag typ hade inte tid" jag försökte få det att låta som på skämt och smilade lite extra. Han nickade bara till svar. "Var det något mer?" Frågade jag. Jag såg på Felix att det var något men han bara skakade på huvudet. "Ska du med ner och käka?" Frågade han sedan men jag skakade på huvudet. Då vände han sig om och gick. "Är du arg på mig?" Frågade jag avbrytande när han precis passerade dörren. Han stannade upp i en sekund, vände sig om. Några få steg tog han till sängen där han lutade sig fram över mig så jag var tvungen att lägga mig bakåt, vilket slutade med att han låg över mig och pressade sina mjuka läppar mot mina. "Nejdå", sa han och log. Han rullade över till sidan så han låg bredvid mig. "Blev bara så jävla orolig när du inte svara", sa han. Jag nickade "Men jag mår bra". Han pussa mig snabbt på näsan innan han reste sig upp. Det gjorde jag också och det gav oss en chans att faktiskt se oss omkring. "Ojävlar vilken förändring det var här sen jag såg det sist", han gav mig en menande blick och syftade på rummet och framför allt sängen. Jag såg generat neråt men log ändå lite under lugg mot honom. Han kom närmare och drog mig nära intill sig så våra ögon möttes. "Jag glömde säga en sak efteråt men hann aldrig", sa han och lät två fingrar snurra en lock mitt hår. "Vadå?" Frågade jag. "Att jag älskar dig." Svarade han och lät våra läppar mötas i en kyss. Efteråt kunde jag inte annat än le. Sakta släppte han och gick mot dörren. Då drog jag snabbt tillbaka med handen i hans till ännu en kyss. "Glömde säga att jag älskar dig med." Sa jag.